Jag vill bli som en sån däringa mört!

GÄÄÄÄSP. Jag är pinsamt morgonpigg men sen går det bara utför ju längre fram på dagen jag kommer. Vid kl.11 börjar gäspandet och sedan fortsätter det. Igår vid halv sju på kvällen var jag så in i bomben trött att jag inte ens orkade sitta upprätt vid matbordet. Ögonen var röda. Grusiga. Klockan halv nio sov jag.
Så här kan jag inte ha det längre. Jag behöver nåt uppiggande. Något som är bra för hjärnkapaciteten (igår när gratistidningen ringde och sa att "i vår kan det bli en massa jobb" tänkte jag "vad bra! då hinner jag ju jobba nu i höst och så kan jag ju hoppa på skrivandet i vår". Jag trodde alltså på fullt allvar att det var höst nu...suck).
Jag tappar bort namn på artister, skådespelare, låtar. Är det ett tecken på utbrändhet? Senilitet?
Kastade nyss ur mig frågan "jag behöver nåt uppiggande från hälsokostaffären men vad?" på Facebook. Björn svarade genast "Scholl-sandaler", Lovro tyckte jag skulle testa heroin, Esse föreslog is utmed ryggraden, Affi och Rebecka föreslog Rosenrot. Det sistnämnda har jag redan testat och jag märkte ingen skillnad alls. Ändå blir det Rosenrot. Jag köper en ask imorgon. Om två veckor är jag Albert igen.
Einstein alltså.

Dagens låt: Crashcourse in brainsurgery - Budgie.
Idag fick min elev flera stora kramper så vi fick ringa efter ambulansen. Jag hann tänka "Undrar om det är mitt fel för att jag skojade så mycket med honom idag?" När vi sprang till träslöjden sjöng vi på introt till Smoke on the water tillsammans och han skrattade så lyckligt. En kvart senare så damp han. Stackars stackars han. Fy, vad jag kommer sakna.