Sicken ztyle!

Japp. Så här såg det ut på Ztyle igårkväll. Svettige Berno längst fram vid scenkanten såklart. Vankas det blues - ja, då kan du lita på att Berno kommer skuttande.
Var det en bra spelning? Nja, så där. Inget man kommer bära med sig. Malla är ingen scenpersonlighet precis -han bjussar inte på en massa mellansnack och vill han att publiken ska klappa med så duttar han till och från med sina händer och ser sådär ursäktande ut. Förlåt liksom.
Låtarna då? Bluesstandards. På engelska. Klassiker? Ja, kanske det - fast jag och mitt otränade bluesöra kände bara igen Down, down eller om den heter (I'm going) down, down, down, down, down?
I övrigt kan nämnas att jag pratade om kundvagnar med ställets ägare, att jag blarrade lite med gitarristens styvdotter som hade sönderskurna armar, att räksalladen kändes som en flashback från 1983, att jag sa till Jocke Kvist att han var en milstolpe i mitt liv (resultatet av två glas vin och tre cider), att en man kom fram till mig och sa "Mirre?" Vi ska tydligen jobba på samma ställe fr.o.m skärtorsdagen. Han visste vem jag var, jag visste inte vem han var. Alla känner apan.....
Kort sagt: En kulig kväll. Mer sånt!

Dagens låt: Sommartider - Gyllene Tider.
Jäkla sommartidsdravel. I natt får man sova EN TIMME MINDRE. Grr.
Jag är som är så T R Ö T T idag. Och hela dagen har det rännt ungar här. Och nu ska tydligen en av dom slagga över här i natt. Gäsp.