E de Eddie?

Iron Maiden har ett monster som heter Eddie. Vi har också ett monster. Som heter Eddie. Eller monster och monster - han är en bångstyrig, helvild liten ljushårig kille som vistas hos sin pappa varannan helg här i Huskvarna, i ett hus nära oss. Min son och denne Eddie har upptäckt varandra. Tyvärr får jag väl lov att säga.
Såhär ser varannan helg ut hemma hos oss numera, ojämna veckoslut alltså:
Klockan är 09.30. Man sjavar runt i sin fula röda morgonrock med håret på ända. Allt är obäddat, odiskat och ostädat. DÅ ringer det på dörren och utanför står monst...Eddie.
"Kan jag och Mille leka?"
Man hummar motsträvigt. Mille blir själaglad och trots att han inte har klätt på sig, kammat sig eller borstat tänderna så ska leken starta OMEDELBUMS!
Efter fem minuter är de två killarna borta och ska man inte iväg på något speciellt så kan man ju alltid fundera på att ringa Svängdörrsspecialisten för att be dom om en installation. För ut och in springs det, MED SKOR, dörren lämnas öppen, kylskåpet får jobba för högtryck, det hoppas i sängar och soffor, det spills godis på hallgolvet, lego och Pokemonkort sprids över hela etablissemanget och själv så får man god lust att ringa psykauten.
Om Mille är en styv kuling så är Eddie orkanen Katrina.

Igår försvann de. Jorden uppslukade de två. Efter en timme började jag ana oråd och ringde monst...Eddies pappa. Han visste inte heller var de var. Jag och Wendy stack ut och letade efter de två illbattingarna. Vi letade i Mjölkafållan, vid Rosen, vid Vätterstranden, på kyrkogården, alla lekplatser. Inga barn. Monst...Eddies pappa var ute på sitt håll och letade. Efter tre, jag upprepar, TRE timmar var de fortfarande borta.
Jag tänkte tankar som "jävla Eddie! Det här var sista gången de fick leka ihop!", "Jävla Mille, han lovade ju att säga om de skulle gå nånstans", "Är de inlåsta nånstans, har de hoppat in i nån bil, har de drunknat, har de gått vilse...vad vad vad? Ska jag ringa polisen nu, tänk om Mille har dött då dör jag med osv osv osv och nu börjar jag lipa också".
Det var ganska hemskt. När jag sitter där i min privatdeckarbil och samtalar med monst...Eddies pappa så ropar han plötsligt till. Över gatan springer två lintottar. En styv kuling och en orkan.
De har tydligen"bara varit hemma hos Lucas och spelat tv-spel". Jaha? Det skumma är att jag har ringt Lucas (ingen har svarat) och Wendy var till och med och knackade på (ingen har svarat).
Så efter en mild lite tillrättavisning blir det gos. Min son är hemma. Han har inte drunknat och han har inte följt med nån ful gubbe. Han är hemma. Det är allt som betyder något.
Och Eddie är hemma han också. Hos sin monsterpappa.
Amen.

Dagens låt: Någort ur musikalen HAIR?
Fy, vad ful jag blev efter hårklippningssessionen igår. Fast mest ångest har nog Skägget. Han har ju inte sett åt en frisör på säkert 30 år men igår toppade den lilla frisörskan honom och eftersom håret var ganska slitet så blev det aningens kortare. Jag vet en som har väldig hårångest just nu. Han har huva på sig dygnet runt och det är inte tomten.