Säg JA!

Yes man! Igår kom jag och Skägget äntligen iväg på bio. Meningen var att vi skulle gått på Australia men efter att vi checkat upp den filmens längd (2,45)(timmar alltså)(inte centimeter)så valde vi istället att se Jim Carreys nya film Yes Man. Det ångrade vi inte. Den var nämligen helt okej. Riktigt bra till och med. Filmen handlade om Carl som sa nej till det mesta med följden att han levde ett ganska intetsägande, trist liv. En dag blir han övertalad av en före detta kollega att gå på ett YES-möte. Det gör Carl och efter mötet så anammar han sin nya livsfilosofi - att säga JA till allt. Hans liv blir, tada, jättespännande, roligt och innehållsrikt.
Visst låter det enormt roligt att säga ja till allt men hur skulle det funka för en själv? När man har barn?
"Mamma, får jag äta glass till frukost?" (Ja)
"Mamma, får jag gå hem själv till Filippa?" (Ja, se upp för alla bilar bara, det är ju ändå två kilometer dit)
"Mamma, kan vi skaffa hund? En riktigt stor?" (Ja. Peter! Kan du kolla vad Grand Danoissällskapet har för telefonnummer?)
Eller för övrigt annars också.
Ring ring "Ja, det var från Tele2 här, vill du teckna ett krångligt nytt abonnemang här hos oss? Bindningstiden är bara på fem år?" (Ja)
Ring ring "Hej, det var svärmor här. Kan du komma hit och skura badkaret, putsa mina fönster och piska mattorna?" (Ja)
Ring ring "Ja, goddag. Det var från SCAN. Vi undrar om du vill testa våra nya köttprodukter helt gratis i ett år?" (Ja)
Eller: "Hi! This is Nickelback. Would you like to join our next Americantour?" (Yes)
NEJ!
Nej är ett himla bra ord, trots allt.

Dagens låt: Hello goodbye - Beatles.
You say yes, I say no.....Vem var det nu igen som sa den där klassikern att "Det är roligare att säga ja?"

Som Sara sa. Du är ekonomisk. Inte snål! Ekonomisk.

Räk.Ning.Ar. Jag hatar räkningar. Och så inihelvete typiskt att just årets kostsammaste månad alltid är den sämsta vad det anbelangar räkningarna då då! Om jag inte missminner mig, och det gör jag inte, så är det likadant i juli, semestermånaden. Vem bestämde att det skulle vara så? Säkert samma person som bestämt att om hela familjen för en gångs skull sitter samlad och ska fika/äta så ska telefonskrället ringa. Misstänker också att det är samma person som ser till att jag alltid ställer mig i fel kö.
Tillbaka till räkningarna. Det var hyran, dagisavgiften, elen, internet, telefonen, vägverkets fordonsskatt, lånen, Bokus, morgontidningen och säkerligen några till som jag nu lyckats förtränga. Usch. Fast nu ser jag fram emot januaris slut. Då ska det bli ett sant nöje att pröjsa alla de tre, max tre alltså, räkningarna som kommit som brev på posten.
Det kostar att ligga på topp! som någon klämkäck mc-brud jag kände förr alltid brukade säga. Jovars.

Dagens låt: Upp ner upp ner - Bob Hund.
Hade de en låt som hette så? Johan? Du som vet. Iallafall - livet är ner och så är det upp. Vad kul när det är upp! Mer upp åt folket!

Band Website Template

Långklänningskris!

Sitter vid datorn i källaren. Lugnt och skönt. Tänk att man kan få vara ifred ibland, aaah, jag njutAAAAAAAHHHHHHBUHÄBUHÄÄÄÄÄÄÄ klamp duns klamp duns i trappan. Det gick visst inte alls att njuta. Den sexåriga dramaqueenen ramlar snörvlande ner i trappen.
"Jag vill döööööö!"
"Vad är det frågan om?" undrar jag oroligt.
"Har du en kniiiiiv?"
Här har vi alltså en självmordskandidat som vill ta sig av daga med kniv. Kniv!
Jag tycker dock som så att hon är lite för ung för att handskas med mordredskap och tänk de där barnbarnen jag har sett fram emot. Sexåring+kniv=inga barnbarn.
När jag frågar varför hon är så ledsen så snorsvamlar hon något om en långklänning.
"Men du har väl ingen långklänning?" säger jag.
"LÅNGKLÄNNINGEN TILL BARBIE!" skriker hon. "JAG HAR JU BARA EN OCH DEN SKULLE LIV HA OCH JAG, BUHU, VILLE JU OCKSÅ HA DEN JU, BUHU, SNYFT, BUHÄ!"
Stackars liten. Hur ska det här sluta? Om man vill ta livet av sig för en jäkla plastdockas kläder, hur ska det då bli i tonåren?
Små barn, små problem.

Då är frågan: Vill jag verkligen ha stora barn?

Dagens låt: Knivhuggarrock- Tomas Ledin.
Skulle jag ta livet av mig så var nog kniv bland det sista jag skulle använda. För mig skulle det räcka med ett Tomas Ledinmaraton på cd:n. Hans "Du kan lita på mig" 88 gånger på repeat och saken vore biff. Mycket smidigt tillvägagångssätt.

Kaka kaka!

Äntligen är julen över. En vanlig dag idag. Fast lördag. Och imorgon söndag. Jag ska inte gnälla men jag tycker som sagt var bättre om vardagar. Vet inte vad det är för fel på mig egentligen, ni får fråga mamma.
Vi har i alla fall varit borta från hemmet i dagarna tre. I Danmark var vi och i ressällskapet har det ingått ett styck kakmonster. Jag ska inte säga vem det är men jag kan bjussa på en ledtråd. En mamma som inte är min. Vi kan kalla henne Vivi. Kakmonstret är från och med nu hennes mellannamn.
Hade inte vi "ungdomar" kvidit till ibland om att vi kanske skulle äta någon slags mat? så hade vår kost uteslutande handlat om kakor, snoddas, wienerbröd, kex, bullar och sockerkakor om Vivi Kakmonster hade fått bestämma. Kakor, choklad, godis och ostbollar = okej, tycker Vivi. Grönsaker, lagad mat = inte mumsigt, onödigt, tycker samma kvinna.
Igår kom vi hem till Huskvarna igen. Alla slängde sig på kylskåpet och slogs om den enda moroten som fanns kvar. Vitaminer! Nu fort innan vi dööööör!
Och idag kom Vivi på besök.
"Var det skönt att komma hem igen tyckte du?" frågade jag.
"Ja, men jag spydde igår på kvällen. Mycket konstigt!" svarade Vivi.
Konstigt? Nää. Inte det minsta. Får det lov att vara en morot?

Dagens låt: Aint that a shame - Fats Domino.
Borde kanske valt en låt med Bad Company istället - för jag sa just till mannen att hade jag umgåtts med Vivi i, låt säga, en månad, så hade jag snart vägt 100 kilo.

Oh helga låt

OH HELGA NAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAATTTTTTTTTTTTTTTT!!!!!!!
Jag spyr snart på Oh helga natt. Det är en av mina absoluta favoritjullåtar men efter att haft på lokalradion här nu på morgonen så börjar jag vackla. Hörde nyss Charlotte Perrelli och hennes version. Hon måste ha tänkt nånting i den här stilen inne i studion (säkert i våras):
"Den här klassikern ska jag göra fint. Jag ska bräcka både Jussi Björling och Tommy Körberg!!! Minsann!".
Resulatet: Noll poäng. Hon gapar och gapar och gapar och har helt glömt att koppla på känslorna. Det låter ungefär lika inlevelsefullt som om hon skulle stå och sjunga texten från Expressens senaste löpsedel "Sååå bantar du boooort feeeem kiiiiiilo innan nyåååååår". Du hajar.

Dagens låt: Mother - John Lennon.
Just nu springer en vansinnig dotter omkring där uppe, arga hälar hårt i golvet "Fy vilken dålig mamma jag har!" gastar hon. Ja, jag erkänner. Till och från är jag en dålig mamma. En sån som inte orkar masa sig ner till källarförrådet för att hämta upp det där jädra glittret som jag stuvade undan efter lucian. Vad ska hon med det till? Nu? Jag tänker då inte ge efter en millimeter. Ha!

Kan själv

Står i badrummet nu på morgonen. In kommer Wendy.
"Mamma. Jag har bestämt mig för en sak nu idag".
"Jaha. Vad då?" undrar jag lite lagom nyfiket.
"Jo, att nu ska jag göra allt själv. Bädda min säng, ta på mig kläderna, borsta tänderna, kamma håret och så där. Jag vill inte vara liten längre!"
"Uhum. Vad bra" säger jag och försöker uppbringa lite entusiasm. Det BORDE ju vara bra att hon klarar sig själv. Men istället för en lättnadssuck så kommer en orosklump i magen. Hon kan ju inte borsta tänderna själv (tänderna kommmer bli svarta och trilla ur munnen), hon kan inte kamma håret (hon kommer vara den enda ungen i hela kommunen som är sex år och har riktiga dreadlocks) och hon är inget vidare på att kombinera ihop kläder (hon kommer bli mobbad för att hon har röda, randiga byxor och en gulprickig klänning och rosa barbiestrumpor lägg till konstiga håret och fula tänderna på det).
Det är kul att vara mamma. Det är kul att vara mamma. Det är kul att vara mamma. Det är kul att vara mamma. Det är kul att vara mamma. Det är kul att vara mamma. (mitt nya mantra från och med 2008-12-21)

Dagens låt: All by myself - Eric Carmen.
Jag kommer ihåg när jag lärde mig att knyta skorna själv. Vilken total lycka det var då! Och när jag var liten kunde jag knyta slipsen åt pappa. Och stoppa morfars pipa. Nu har all sån kunskap gått åt pipan.

Klyscha: Det blir ju jul iallafall.

Imorgon startar julkarusellen med stor J. Vi får besök på eftermiddagen, julklappar ska byta ägare och jag måste baka rundbullar med fyllning samt bjuda på något mer, det lutar åt gratinerade hallon med lime och grädde. På måndag kommer tomten hit och då blir det ännu fler människor här och på tisdag morgon drar vi. Till det danske landet. Jag borde känna stress men det gör jag faktiskt inte - jag skiter i den här julen, den får bli som den blir. Najs eller bajs.
Kan bara konstatera att jag har inte hunnit putsa fönster (de ser för jävliga ut), jag har inte hunnit skura trappan och slänga mina urfula uteväxter som mest ser ut som mögliga skelett och jag har inte gjort någon julmat (räknas långkål som vi svullade i oss för två veckor sedan så h a r jag gjort nån julmat iallafall). Vi får hoppas att de har jultraditioner med julmat i Danmark också. De kan väl inte bara leva på röde pölser och gammeldansk?

Dagens låt: Det saknas lite värme - Fredá.
Det gör det ju inte alls. Det saknas ju snö och kyla för fan. Måste man åka till Nordpolen för att få uppleva en vit jul eller? Att det ska vara så förbannat svårt.

Man får vara glad åt det lilla....

Igår - två saker att glädjas åt. Det ena var att någon hade kastat en snajdig julgran direkt från skogen på vår trapp. Tack tack. En julgran värmer. Fast vad som värmer ännu mer var att jag slapp tjata på en manlig medlem i denna familj att han skulle ta in granjäkeln. Han gjorde det självmant PLUS att han engagerade ungarna i att klä den. Själv så koncentrerade han sig hårt på själva julbelysningen. Det estetiska är det inte så noga med, bara det lyser, tycks han visst tycka eftersom alla lampor bara sattes på granens vänstra sida. Skit samma. Vi har en gran.
Den andra saken att glädjas åt är den lilla röda lådan/kartongen som jag köpte för fem riksadaler på Bra&Begagnat igår. Jag vet inte vad det är med mig och kartonger i papp men jag bara älskar dom. Har ett helt gäng som bara står och skräpar. Och igår hittade jag alltså kungen bland kartonger. Jag har ingen som helst idé vad jag ska ha i den och var den ska stå men så mycket som jag diggar den så funderar jag på om den inte borde få ta Peters plats i dubbelsängen. Får ta tag i den diskussionen efter jul.

Dagens låt: Living in a box - Living in a box.
Vad himla fånigt att ha en låt som heter exakt likadant som ens band. Eller förresten. Black Sabbath har ju en låt som heter Black Sabbath... det funkar. Visst. Det är okej. Heeeelt okej.
Living in a box var det ja. Om jag bantar bort cirka 60 kilo så borde jag till och med kunna flytta in i denna lilla röda ljuvliga 70-talskartong. Banta - det får bli ett originellt nyårslöfte dårå.

Om 30 dagar....

Var det jordbävning i södra Sverige imorse eller inatt? Det låter ju helt jäkla fucking otroligt. Men konstiga saker händer. Hela tiden. Idag fick jag till exempel ett positivt besked om våren. Har nämligen legat i som ett litet torrt skinn här. Förra veckan lämnade jag in ett programförslag till radion och efter att jag spelat in ett så kallat pilotprogram fick jag idag veta att "Ja. Det är klockrent. Du får köra!". Så i vår, med start tisdag den 13 januari, kan jag titulera mig Mamma Mirre. För så heter mitt lilla inslag förstår ni och vad det kommer att handla om kanske även ni som är begåvade i klass med fiskmåsar kan räkna ut. Att vara mamma, ha barn, föräldraskap? Just det. Rätt gissat.
Nu kommer jag lida av svår ångest över att hitta på ämnen att behandla om jag känner mig själv rätt. Men som tur är har jag en skäggig man som peppar och står i.
"Berätta om det där med brevlådan!" sa han till exempel idag.
"Brevlådan?" undrade jag.
"Ja, du vet när du bröt ihop och jag sa nåt i stil med att ska verkligen en brevlåda komma emellan oss?"
Känner du dig nyfiken att höra om The brevlåde incident så får du helt enkelt ta och ratta in P4 på tisdagar framöver. Nån gång vid elvasnåret. Start tisdag. 13 januari. G U L P.

Dagens låt: Video killed the radiostar - Buggles.
Nä, nån slags radiostjärna är man då verkligen inte. Men det är rätt fantastiskt att man är med på radio. Jag och Sara har efter närmare två år inte fattat det. Att vi är med där i radion. Varje vecka. Direkt ut i etern. Att det finns folk som kanske lyssnar på vårt svamlande. Fast på fredag går vi skilda vägar. Kommer kännas helmystiskt. Min nyårsönskan blir den här: Stort lycka till till oss båda i fortsättningen.

Nu var det klippt!

Varför är man så pinsam ibland? Förra lördagen var jag nere på Kulturhusets välbesökta loppis. Inne i den mindre salen var det som vanligt knökafullt med folk. Plötsligt kände jag att någon tittade på mig. Jag tittade till på personen som stirrade men konstaterade snabbt att det var ingen jag kände. Eller förresten....var det inte det? Jomen, det var ju han, Johan, som jag en gång åkte moped med mitt i natten.
- Hej! säger jag. Jag kände inte igen dig utan hår!
Till saken hör att Johan hade fint brunt lockigt halvlångt hår då, 1990 eller när det nu var vi åkte moppe. Och nu, 2008, hade han visserligen hår kvar men det var inte så värst mycket, långt, lockigt eller brunt. Snarare fisgrå stubb.
- Nähä, svarade stackaren och skrattade till lite nervöst.
G U D vad jag önskar att jag kunde backat bandet och åtminstone bitit bort min egen tunga innan jag yttrade den klöka meningen.
Tänk om han hade sagt något lika taskigt till mig. Typ "Hej, oj, jag kände inte igen dig med alla rynkorna!"
Johan B, förlåt om jag sabbade din lördag helt. Det var inte meningen. Verkligen inte. Förlåt.

Dagens låt: Hair of the dog - Nazareth.
Fast visst - han kanske inte hade tappat håret? Han kanske bara hade fegat ur och klippt sig kort? Vad vet jag. Har dock aldrig förstått grejen med killar som verkligen HAR hår och så går de och snaggar sig. Det borde vara lag på att man inte får göra så. Undantag: Tunt hårdrocksludd, stripiga testar samt ishockeyfrisyrer.

Nytt stjärnskott på Wallmans salonger?

Så var då årets första julbord avklarat. Gott är bara ett av de hundra förnamnen.
"Men ni som inte äter kött, vad äter ni då?" är en fråga jag måste svara på vareviga jul. Svaret är enkelt: Kål, kål, kål (en viss skäggig persons äckliga fisar var inte att leka med idag), omeletter, sill, ägghalvor, ost, rödbetssallad, lax, spenatpaj och you name it. Jag väger cirkagurka två kilo mer idag, misstänker jag.
Underhållningen vid julbordet var det heller inget större fel på. Entertainern var en ung, snygg kille som hette Millenånting och han stod upp på stolen och spelade luftgitarr samt trummor till tonerna av Ramones. Mycket trevligt om än något distraherande. Man kanske kunde börja turnera landet runt med honom och tjäna pengar? Ska ta och fundera på den lilla saken, tror jag.

Dagens låt: Let me entertain you - Robbie Williams.
Efter den ganska ihållande underhållningen började stjärnan kräva sitt gage i form av nappar. Napp!!! Napp!!! NAAAAAPPPPP!!!!! skrek han och när han inte fick något gehör så slocknade han i skäggets knä. Hårt att vara stjärna.

Ett tufft jobb

Sedan maj i år har jag stått till förfogande som springvikarie inom Jönköpings kommun. Det innebär att vissa dagar i veckan så kan de ringa mig, i värsta fall, redan klockan sju på morgonkvisten och undra om jag kan ta ett jobb i Tjottahejtti klockan åtta. Inte så kul att stå i morgonrock med håret på ända och veta att man måste göra sig respektabel SAMT göra detsamma med de små ungarna och just det ja, de måste ju till skola och dagis också innan mamman kan åka iväg på jobb. Det är aningens svettigt och blodtrycksförhöjande kan jag lova.
Men samtidigt. Det är ganska kul. Faktiskt. På en vecka kan jag vara på tre olika skolor/dagis/fritids och det är himla jobbigt och himla givande att vara med ungar. Hade jag jobbat på kvar på kontoret (jobbet jag hade innan) hade jag ju aldrig fått träffa lille fräknige Axel som bara ville leka att han var Pocahontas, eller lilla urgulliga pepparkakan Lisette som alla sa inte pratade men som ju pratade en massa med mig, eller Otto som var en liten tuffing men som kramade om mig när han skulle gå, eller Gloria som var så tung men som jag ändå lyckades få upp på min rygg för att hon ville leka häst, eller roliga Rebecka som sa att jag var hennes bästa fröken bara för att jag ritade så fint, eller Mark som alltid, varje dag, frågade "vad ska du göra ikväll?", eller Kevin som skrattade så han nästan gjorde på sig när jag attackerade honom med ett plastlejon....

.....fantastiskt underbart...jag stannar nog ett tag till....

Dagens låt: Play - Robyn.
Tänk att man kan få betalt för att leka. Eller som i måndags då vi mest åkte buss och fikade och åt. Det är ju kanon.

Peter är Kunta Kinte

Det är söndagsmorgon. Jag har varit uppe på natten och stoppat in en napp i truten på en befallande treåring, sedan har jag gått upp tidigare än alla andra i ottan, jag har tömt kattlådan, tömt soporna, diskat, slängt i några maskiner med tvätt, bäddat barnens säng, bringat nån slags reda i tusen biljoner leksaker som ligger överallt utom där de ska och slutligen så har jag ställt fram en ordentlig söndagsfrukost. Jag och barnen har bänkat oss vid det uppbullade köksbordet. När skägget gör sömnig, yrvaken entré så säger jag lent:
"Peter! Kan du ta med dig de rostade mackorna till bordet?"
Då yttrar sig sexåringen med följande ord:
"Varför måste pappa vara din slav, mamma?????"

s.....u.....c.....k
(fast lite kul var det ju trots allt)

Dagens låt: Slave to the rhythm - Grace Jones.
Är det nån som är slav i den här familjen så är det nog snarare innehavaren av denna blogg. Men jag kan stoltsera med att jag är 1. Ingen modeslav. 2. Ingen löneslav. Är nog bara en gammal hederlig kvinnoslav. Nu ska jag lägga mig horisontellt i soffan, det får vara slutslavat för denna dag. Amen.

Inte ens tre veckor kvar

Sjutton dagar kvar till jul. Jag har kallt konstaterat att jag inte hinner göra fotoalmanackor till släkten i år. Svärmor kommer bli skitbesviken, det vet jag, men ursäkta. Jag pallar bara inte. En sak hade väl varit om jag hade suttit på en guldgruva med bilder av barnen i olika roliga poser men jag är värdelös på att dokumentera telningarna. Sista månaderna har jag inte knäppt (kommer ni ihåg när man sa så?) en endaste liten bild. Jag skyller på att kameran är lika kass som jag.
Men var var jag? Sjutton dagar kvar. Till. Jul. Flämt! Jag har ju inte alls alla klapparna färdiga som jag inbillat mig. Det är bara de till barnen som är klara. Men alla de andra då? Flämt igen. Ska dom inte få något? Nu krävs det fanimig uppstramning här alltså.

Dagens låt: All I want for christmas is you - Mariah Carey.
...och en bra kamera, ett presentkort på en spahelg, en ny kastrull, en säck med pengar, en fettsugning av magen och nya plattan med Killers........

Lennart istället för mig

Nej. No. Nixi. Njet. Det där jobbet jag blarrade om för två veckor sedan gick till en Lennart - inte till en Mirre. Är jag ledsen? Ligger jag och krampar på ryamattan? Svar nej. Jag blev nog snarare lite lättad om jag ska vara ärlig. Heltid är inte riktigt JAG får jag väl ta och trösta mig med. Och varannan lördag skulle jag också fått slava i en affär. Nu får Lennart rycka in istället. Rätt åt honom. Jag ämnar ligga på soffan och dega och tänka att "nu jobbar Lennart, vad skönt och mjukt det är att ligga här och bara softa...mmmmmm".
Liiite negativt dock att jag missar den saftiga lönen på minst 16.000:- i månaden - men vad sjutton skulle jag med så mycket pengar till egentligen?
Nehej du Lennart. Lycka till med ditt nya jobb - hoppas dina anställda är ena riktiga surdegar och att kundtillströmningen i "din" affär minskar. Jag lovar iallafall att tänka på dig varje onsdagkväll när du får jobba till sena kvällen.

Dagens låt: No more mr nice guy - Alice Cooper.
Tänk om Lennart visar sig vara en riktigt otrevlig snubbe och en helt värdelös chef? Då kanske de där två typerna som höll i anställningsintervjuerna ångrar arslet av sig. "Buhu....VAD DUMMA VI VAR!! Varför tog vi inte den där Mirre för istället? Hon som verkade så sympatisk trots att hon ju inte var lika frireligiös som oss. Buhu"

Vad jobbar Madonna med?

Mamman, det vill säga jag, ligger i soffan och slöar och slappar efter en hård arbetsdag. I min näve: en skvallertidning som jag förstrött bläddrar i. Plötsligt dimper dottern, sex år, ner bredvid mig och pekar på en bild i tidningen. En bild på Madonna.
- Är det hon, vad heter hon nu igen.....
- Det börjar på M, säger jag.
- Madde? gissar dottern.
- Nä, men nästan. Maddå...försöker jag. Vill ju inte att det ska vara f ö r enkelt.
- Just det. Madonna! Jobbar hon med toapapper?
Ha ha ha, skrattar jag.
- Jobbar hon med skridskor då? fortsätter dottern envist.
Ha ha. Ha ha. Ha ha! Mer skratt från mammas mun.
När jag flabbat klart förklarar jag att det är Madonna som bland annat gör den där "tudududududu, tudududuudududdddudu....every little thing that you say or do....lalala... i'm hung up".
- Jaha, då vet jag.

Dagens låt: Forever young - Bob Dylan.
Tänk om man fick vara ung för alltid. Eller ännu hellre - om ens barn kunde stanna i växten nu och inte bli sådana där långa, gängliga, finniga, öööööhhhande varelser som bara blänger surt på en. Det hade varit nåt det.

Lyssna och lär

Ett roligt tidsfördriv är att tjuvlyssna på andra människor. Det gjorde jag idag i en affär (Röda korset) i Tranås. Eller tjuvlyssna förresten. De här två kvinnorna samtalade så himla högt och ljudligt med varandra att man inte kunde undgå att höra deras konversation.
Kvinnorna var i 50-årsåldern. Båda såg ganska rejäla och alldagliga ut. Den mest pådrivande och smått optimistiska kvinnan var rundlagd med rejäla skodon på fötterna och hennes fingrar hade ringar på varenda finger. Vi kan kalla henne Maggan. Den andra, lite kuvade, får heta Inger.
- Du kan inte ha det så här längre! (Maggan)
- Nej, jag vet. Det är ohållbart! (Inger)
- Du måste ta dig ur det här helt enkelt. Han är alldeles för dominant mot dig! (Maggan)
- Ja, det är han. (Inger)
- Vet du vad du ska göra nästa gång du möter honom? (Maggan)
- Nä? (Inger)
- Du ska se honom i ögonen och säga HEJ och bara gå förbi. Du ska inte titta ner i marken. Säg HEJ glatt och så bara gå förbi alltså. (Maggan)
- Ja, det sa de på Kvinnojouren också. (Inger)
- Mm. Så ska du göra. Heja glatt (och så demonstrerar Maggan för Inger preciiis vilket tonläge det glada hejandet ska vara i. Det verkar viktigt det där med det glada hejet).
- Jag hade ju en hund innan. Vilken lyssnare! Han LYSSNADE verkligen på vad jag sa! (Maggan går på).
Det här sista skrattade jag och skägget gott åt när vi kommit ut ur affären.
- Stackars hund, sa skägget. Hunden måste ju ha lärt sig att sova med öppna intresserade ögon för att kunna koppla bort hennes blarrande.
Kul.

Dagens låt: I wanna be your dog - Iggy Pop & The Stooges.
Hu vad hemskt det måste vara att vara hund i vissa familjer. Tänk att hamna hos en kedjerökande alkis eller hos en tokig människa som bara ska ha tips och råd hela tiden. Råd på hur man hejar på det mest glada sättet...

Meningslösheter del 1.

Fram med anteckningsblocken nu. Notera följande: Jag behöver en fruktskål. Kan detta kvala in som världens mest tråkiga blogginlägg? Jag antar det. Men faktum kvarstår. Idag snurrar det mest fruktskålar i mitt stackars klena huvud. Jag har så helvetes mycket frukt här hemma och eftersom min fruktskål är överfull i köket så borde jag köpa in en ny, snygg, till vardagsrummet. Så får de många bananflugorna (åh, vad ni är äckliga!) liksom ett rum och kök att vistas i. Inte bara i köket alltså.
Ska jag orka masa mig iväg till Åhléns och spana? Kanske. Kanske inte. Den som överlever extremt givande bloggbetraktelser får se.

Dagens låt: Start me up - Rolling Stones.
Vore skönt med en sådan där uppvridningsnyckel i ryggen. Då skulle man kunna dra upp den till max vid den här sega tiden på dygnet och så skulle man orka ta tag i det där man inte riktigt pallar. Leta fruktskålar, beställa klipptid, börja träna, rensa fotografierna, baka bröd. Och åka till A6.