Långklänningskris!

Sitter vid datorn i källaren. Lugnt och skönt. Tänk att man kan få vara ifred ibland, aaah, jag njutAAAAAAAHHHHHHBUHÄBUHÄÄÄÄÄÄÄ klamp duns klamp duns i trappan. Det gick visst inte alls att njuta. Den sexåriga dramaqueenen ramlar snörvlande ner i trappen.
"Jag vill döööööö!"
"Vad är det frågan om?" undrar jag oroligt.
"Har du en kniiiiiv?"
Här har vi alltså en självmordskandidat som vill ta sig av daga med kniv. Kniv!
Jag tycker dock som så att hon är lite för ung för att handskas med mordredskap och tänk de där barnbarnen jag har sett fram emot. Sexåring+kniv=inga barnbarn.
När jag frågar varför hon är så ledsen så snorsvamlar hon något om en långklänning.
"Men du har väl ingen långklänning?" säger jag.
"LÅNGKLÄNNINGEN TILL BARBIE!" skriker hon. "JAG HAR JU BARA EN OCH DEN SKULLE LIV HA OCH JAG, BUHU, VILLE JU OCKSÅ HA DEN JU, BUHU, SNYFT, BUHÄ!"
Stackars liten. Hur ska det här sluta? Om man vill ta livet av sig för en jäkla plastdockas kläder, hur ska det då bli i tonåren?
Små barn, små problem.

Då är frågan: Vill jag verkligen ha stora barn?

Dagens låt: Knivhuggarrock- Tomas Ledin.
Skulle jag ta livet av mig så var nog kniv bland det sista jag skulle använda. För mig skulle det räcka med ett Tomas Ledinmaraton på cd:n. Hans "Du kan lita på mig" 88 gånger på repeat och saken vore biff. Mycket smidigt tillvägagångssätt.