En lam letar ris

Jag har en kompis som heter Lam i efternamn. Hon är från Vietnam ursprungligen.
Lam. Tänk att heta precis så som man känner sig.
"Hej! Jag heter Mirre Lam." Åh, vad det skulle passa mig bra. Som nu när det är påsk. Innan jag hade barn sket jag väl fullkomligen i det där med påskpynt. Men har man barn så är det ett annat läge. Då MÅSTE man anstränga sig. Annars är man en DÅLIG mamma. En DÅLIG och LAM mamma. Och det vill jag inte vara. Verkligen inte. Jag måste ha tag i påskris. "Var får jag tag i påskris?" frågade jag svärmor.
Hon borde kanske ha svarat "Men Mirre. Är du helt lam eller? Du är över 40 år och vet inte var man får tag i påskris?" men det är hon för snäll för. Istället mumlade hon något om "skogen" och då var det jag som "Men får man bryta av kvistar på träd då?"
Jag har för mig att Allemansrätten säger Nej, nix, nonono, till det.
Så hur fanken gör jag? Säljer de björkris på Willys kanske? På risavdelningen? Jasminris. Basmatiris. Långkornigt ris. Påskris.

...fortsätter det så här så kommer mina barn att skriva elaka böcker om sin lama mamma, mig, snyft, när de blir äldre.

Dagens låt: I wish I was a punkrocker - Sandie Thom.
Hade man varit det, punkare alltså, så hade man sagt till ungarna att påsken - den går i svart. Ni kan väl ta och måla svarta ägg här på fönstren? Då hade man slagit två flugor i en smäll.
Fasen, jag måste putsa fönstren! Aaargghh, vad skulle jag dra upp det här för??