Vad heter du min lille vän?

Man har bytt bransch. Man har fått nya fikarastvänner. Jag som varit van att i femton års tid kunnat diskutera svår, smal film på fikarasten samt exempelvis Black Sabbaths förträfflighet måste nu sänka ribban lite.
Igår satt jag med ett gäng medelålders kvinnor (lärare, pedagoger, assistenter) och jag kom rakt in i nåt slags oviktigt samtal om Ernst.
"Ernst Kirschberger" sa en tant. "Vem skulle vilja ha en sån man?" sa hon med avsmak.
"Jag" svarade jag. "Han kan ju allt, virka, snickra, sy, laga mat, gå barfota, sjunga, se snygg ut". Och så tillade jag att "men han heter faktiskt Ernst KirschSTEIGER. Inte KirschBERGER".
Detta kunde inte nån av de församlade ta till sig. Att jag, en osnuten vikarie, visste Ernst rätta namn. När högsta hönset kom så frågade de henne "Vad heter Ernst i efternamn??" (jag kokade)
"Han heter ju Kyrkstig" säger den nyanlända viktigpettern.
"Ja, KIRSCHSTEIGER!!" säger jag då igen. Gud. Hur jävla trögfattade kan dom vara?
Och ovanpå detta så har jag hört dom prata om ASCHBERGERS symptom. När det heter ASPERGERS symptom! Jag som är outbildad vet det. De som är utbildade och har tjugofemtusen år i yrket vet det inte. Är inte det kasst?
Hade jag varit Sverker Olofsson hade jag slängt dom i soptunnan. Allihop.

Dagens låt: Alright now - Free.
Närå. Inte ska dom i soptunnan inte. De är över lag ganska trevliga. Och några har till och med skrattat åt mina skämt. Det visar ju att de inte är helt puckade iallafall.