Vi är människor. Vi är lika men ändå ganska olika. Och det är allt en himla tur det för om alla vore funtade som jag så hade vi inte haft personal till skola, fritids eller dagis. Då hade det fått bli hemundervisning istället.Efter en vecka i en skola här i Jönköping (stället börjar på B och slutar på arp) så har jag fått nog. Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag inte har utbildat mig till fritidspedagog och tack, tack, tack, för att jag slipper jobba måndag till fredag, år ut och år in med barn. Visst. Barn ger. Men de tar allt för mycket. Hörseln till exempel. Jag förstår inte hur det fortfarande kan existera personal som klarar av att höra bra med sina öron. Blir inte alla döva till slut? I förtid? Hur står de ut? Är det för att de inte vet om något annat eller vad? Vet de inte att det faktiskt finns jobb som är lugna och stimulerande? Jobb där man slipper gå emellan bråkstakar (det är killar i 99 fall av 100), jobb där man kan äta lunch i lugn och ro utan att önska livet ur sin åttaåriga bords"kamrat", jobb där man slipper plocka legobitar från golvet tjugoåttatusen gånger om dagen och och och och BLÄBLÄBLÄ!!!!!!
Efter fyra dagar i skolan har jag begynnande hörselproblem. Och hade jag varit kvar en vecka till så hade jag förmodligen strupit både Linus, Hampus och Hugo. Eftersom de bara är nio år så vore det kanske synd.
Imorgon är det min sista dag. Det ska bli så INIBOMBENFANTASTISKT skööööönt att få sätta sig i bilen, göra en rivstart och åka därifrån.
Nu ska jag utbilda mig till arkivarie eller något i den stilen. Mmmm, vända på papper istället för att vänta på pappor - det vore toppen det.
Dagens låt: R e s p e c t - Aretha Franklin.
Respekt är ett bra ord. Om barnen bara kunde lära sig att visa det SAMT hänsyn så skulle nog både barn och vuxna må så väldigt mycket bättre.
Den som gapar och bråkar mest får mest uppmärksamhet. Ska det verkligen behöva vara så?
2 kommentarer:
Jag vikarierade under 3 år on and off i jkpg/huskvarna - vilket gjorde att jag gick från " jag tror inte jag vill ha barn" till "inte en jävla chans!
Tyvärr.
Kan tycka att det är ren misshandel att skicka barnen till dagis/skola etc.
Mitt sista halvår på en viss skola kom jag hem gråtandes med bitmärken och rivmärken. Barn är fina på avstånd och om man får lämna tebks dem;)
Grym blogg hörru:)
Alltid lika finurlig att läsa, AK tipsade mig:)
Jag håller med dig helt och fullt - men ens egna barn vill man ju inte vara utan.
Och jag har också omvärderat det här med skola/dagis. Ska hädanefter försöka ha dem så lite, lite, lite som möjligt där. Bara det med volymen. Deras små öron måste ta en väldans massa stryk!
På skolan där jag varit nu denna vecka så var det en tjej (kaxig sådan) som anlände kl.06.15 och slutade kl.17.30!!!!! Är det klokt? Hade jag varit hennes förälder hade jag hellre gått på socialen tror jag. Ett jobb kan ju inte vara mer värt en sitt egna barn...../Mirre
Skicka en kommentar