Får syn på en bild när jag är inne på facebook. Platsen är Kulturhuset. Året är antagligen 1983. Bandet heter Ödesorkestern och han längst till vänster hette Per. Han kallades även "Jordiske Jesus".Per kom från Värnamo. Han var supermusikalisk, bodde bohemiskt i ett torp på Bymarken och studerade här i Jönköping. Vid den här tiden jobbade jag som städerska på Västra Klinikerna och ofta när jag skulle ta bilen hem så mötte jag Per. Vi illstirrade på varandra och en dag så började vi prata. Jag var skitnervös förstås.
Per var en kille som många suktade efter. Han var supersnygg och väldigt indieinne och plötsligt insåg jag att han verkligen var intresserad. Av mig! Vilken lycka!
Nu när jag tänker tillbaka så ser jag hur vi gick på bio tillsammans, hur han kom hem till mig och jag fick ringa och fråga min morsa om det var okej att jag snodde en vinflaska (Oltina hette vinet) eftersom vi skulle festa, hur vi gick på pizzeria och åt lasagne och fick en varsin klubba efter maten, hur vi satt i torpet med Anna-Karin och Tomas och Per förklarade för Anna-Karin att han var kär i mig men att "Mirre är ju så himla blyg"....
Ja, suck. Han var tydligen polare med Göran Kropp också.
Nu med facit i hand så var han nog ganska trist. Underskön ja, men trist. Och lite yngre än jag.
Och från Väääärnamo.
....då har jag det nog bra mycket roligare med Skägget. Trots allt.
Dagens låt: All by myself - Eric Carmen.
"When I was young. I never needed anyone." Fast det gjorde man ju. Men blygheten satte P för mycket. Finge jag leva om mitt liv så skulle jag skippa den. Blygheten alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar