När jag var liten så var jag jätteblyg, mesig och mammesjuk men ganska "på" när jag var med kompisar. Jag hatade att vara blyg och det var därför jag tänkte att jag skulle fostra min egna dotter till att bli tuffare. Redan när hon var litenliteliten så lät jag henne springa fritt utan att visa mig det minsta nervös. Hönsmamma är ett ord som inte står på mitt visitkort om man säger så. Har det hjälpt? Svaret måste bli ett rungande NEEEEJJJJ!
Wendy är jätteblyg slash mesig. Men ganska "på" när hon är med sina kompisar. Undrar vem hon fått det ifrån?
Därför var det så inihelvete kul i söndags när jag låg och läste inne i sovrummet. Ute i köket sitter Wendy med sin ständige följeslagare Lucas. Hon har letat upp tönten Eric Saade på Youtube och snart strömmar "Hearts in the air" ut i hela lägenheten. Det är bara det att Eric har en fin flickröst. Det är Wendy som sjunger. Hon kan hela texten, vartenda tonfall. Jag blir alldeles varm inombords. Att hon vågar sjunga inför kompisar! Otroligt.
På kvällen säger jag till henne att jag råkade höra när hon sjungit och säger nåt i stil med att "Du sjunger ju jättebra! Och det vet jag att Lena och Levi också sagt. Jättekul, Wendy. Vad himla duktig du är!".
Jag vill uppmuntra, höja, bära, lyfta fram. Men reaktionen blir den motsatta. Hon blir oerhört generad och vill slå mig. "Sluta" mumlar hon.
I will be popular. Skulle inte tro det, va. Inte här hemma.
Dagens låt: HongKong Garden - Siouxsie&The Banshees.
Det är tydligen mulet och regnigt i Hong Kong och "helt bisarrt". Låter ju nästan som Huskvarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar