Summa sidvisningar

söndag 30 oktober 2011

Dum som tåget

My god - vilken vecka det här har varit. Verkligen udda, fast så här lite i backspegeln måste jag nog erkänna att det också har varit kul att sticka av lite från vardagen.
Det har varit ett evigt trixande hit och dit eftersom att jag pajade bilen i söndags. Folk har fått hämta mig, jag har lånat andras bilar, jag har fått åka kommunalt. På jobbet har det hållts kurser, jag har varit med i teve, jag har lunchat med tuppar, jag har flipp eller floppat, jag har inrett källaren, spikat upp tavlor och jag har after workat och popquizzat. Kul som sagt. Jobbigt men kul.
Och så var det här med att jag skulle känna mig efterbliven. Jag gör verkligen det ibland.
Jag kan briljera i frågesporter men när det handlar om enkla ting så är jag infernaliskt trögfattad. Fast jag försöker förstås dölja det väl.
Ofta så kan jag se ut att delta i en diskussion. Eller rättare sagt - någon med IQ har en utläggning om något v i k t i g t och jag finner mig sjäv nicka med huvudet, ojja och ooooaa på förhoppningsvis rätt ställen. Samtidigt så brukar jag tänka lite nervöst att OM någon nu bad mig att göra ett kort referat av vad personen med IQ:et precis har sagt så skulle jag inte kunna få ur mig en vettig mening. Bara för att jag är så efterbliven att jag inte kan saker som exempelvis Försäkringskassans regelsystem, höger- kontra vänsterpolitik, vad de olika länen heter, bibliska personer, kungar, föräldraledighet eller hur man gör en panna cotta.
Matlagning är förresten ett stort efterblivenhetsområde när det kommer till den här bloggerskan. Jag HAR i och för sig blivit något mindre dålig men be mig snällt att "laga en trerätters" och du får se mig svettas nervöst innan jag kommer med trehundratrettiosju lama ursäkter för att slippa undan.
Och vilket oerhört teflonminne efterblivna jag har sen då! Pannkakor har jag väl gjort sisådär en hundra gånger i mitt liv. Kan jag receptet utantill? Nej, det kan jag inte utantill. Jag är så rädd att jag ska blanda ihop det med kladdkakereceptet som är ganska snarlikt, fast jag vet ju, trots att jag är retarded, att pannkakor inte ska ha fyra matskedar kakao i sig. Bravo och wow liksom.
Fast frågan är om inte transporter är det område som jag känner mig mest efterbliven på. Jag har aldrig åkt tåg eller flyg själv. Långfärdsbuss har jag, kors i taket, trots allt åkt, men det var nervöst.
JAG VET VERKLIGEN INTE HUR MAN ÅKER TÅG. Bokar man biljetter innan? Eller kan man köpa direkt på tåget? Får man sitta var man vill i tåget? Hur byter man tåg? Här skulle jag verkligen behöva en personlig assistent alltså. Pinsamt men sant. Skulle nästan hellre ställa mig och lifta än att behöva bli ett svettigt vrak i SJ:s klor.
Vet inte om det egentligen är så bra för min image att dra upp mer som ställer mig i dålig dager men okej, jag kan ta en grej till.
Av någon konstig anledning är jag ordförande i bostadsrättsföreningen och efter tre år vet jag fortfarande inte riktigt vad som gäller. Alla andra verkar veta det här med olika paragrafer, tillvägagångssätt och förhållningsregler. Men själva ordföranden - hon har noll koll. Känns ju stabilt. Lallalaaaaaaa.

Det får räcka så för den här gången. Kommer jag på fler saker så ska jag förstås meddela er. Ni kloka där ute som aldrig gör nåt korkat eller dumt och som allt går som på räls för.....

3 kommentarer:

Zandra sa...

Hihi! Jag är lika efterbliven som du! Det var nästan som om du skrivit om mig;)

randigkatt sa...

Vad skönt att höra! Kan inte du heller åka tåg??

Zandra sa...

Nej! Jag blir hysteriskt nervös.Och när jag blir nervös behöver jag en toalett. Tåg toaletter KAN jag bara inte gå på,eller iofs kan inte gå på nån offentlig toa!