Plötsligt en dag bara bestämde jag mig. Jag skulle utmana mig själv. När jag pratade om mitt projekt skakade alla på sina huvuden. Alla försökte avråda mig - men nej. Jag hade bestämt mig. Mitt beslut stod fast. Bergfast.
På morgonen klädde jag på mig som vanligt. Åt en bastant frukost för jag visste att den här utmaningen krävde en hel del energi. Klev ut. Jag var redo. Det var mulet och grått ute - perfekt!
Snart såg jag mitt mål. Jag hittade vad jag sökte och började därför gå hemåt med raska steg.
Precis på dagen en månad senare är min utmaning avklarad. Jag gjorde det. Jag klarade det. Jag kan säkert bestiga K2 och paddla runt USA också.
Var det mödan värt? Skulle jag rekommendera andra att göra samma sak som jag utsatt mig själv för? Svaret måste bli ett nej.
Jag tycker absolut att ni inte ska göra som jag.
Läs inte Sofi Oksanens bok "Utrensing". Bestig hellre ett berg. Taberg kanske?
2 kommentarer:
Du och Renata??? Vad utsätter du dig för? Blir orolig...
(det började väl inte med Blodomloppet förra året;))?
//kram Tuppen
Lugn. Det handlade ju bara om att läsa ut en trög bok ju!
Skicka en kommentar