Tänker han på natten med mig, Nisse?

Eftersom Sparkling plockade upp stafettpinnen och berättade om sin natt med Sven Wollter och Bernt Egerbladh så kan ju jag, the groupie, berätta om min heta natt med Nisse Hellberg.

Så här var det. Året var 1985. Jag och Susan och ett gäng killar, ett gäng mycket roliga killar kan tilläggas, ett gäng killar som jag inte vet hur vi kom ihop oss med kan jag också tillägga, tog min farsas bil och drog till Växjö. Wilmer X skulle spela på Munken och vi var ju stora Wilmer-fans allihop och kul skulle det bli. Kul blev det. Jag minns att jag hade jeans, tjocka röda benvärmare som täckte HELA benen SAMT en lång stickad aprikosfärgad (hemstickad av moi) olle och en tröja till under det. Den här crazy utstyrseln hade jag alltså på mig inne i den trånga stekheta klubblokalen och det var väl klart som korvspad att hela jag badade av svett. Fräscht.
Efter konsertens slut så satte sig Susan och jag oss på nedervåningen och chillade lite. Plötsligt kom vårt killgäng TILLSAMMANS med hela fucking Wilmer X. Vilken tur att just våra nyfunna killkompisar visade sig vara manliga groupiesar! Win -win!
"Vi ska på efterfest med bandet. Ska ni med?"
Jag har en idé om att detta kan vara den mest korkade fråga jag någonsin fått.

Vi studsade upp och hängde på. Hamnade i en studentkorridor utan så värst många studenter och partyt var igång. Alla var glada och fulla och någon hittade en kamera och tog en himla massa kort på Wilmer-medlemmar som spexade och hade sig. Kort som jag har kvar.
Iallafall. Nisse och jag hamnade i en soffa jämte varann och där satt vi och snackade. Han var supertrevlig och tyckte till och med att jag kunde komma till Malmö så han "skulle kunna visa runt mig där". Flämt! Hade man inte varit starstruck innan (fast det hade man ju) så hade man blivit det där och då. Jag hann måla upp bilder av mig och Nisse där vi gick i Pildammsparken och sparkade i löven tillsammans samtidigt som han testade nya textrader på mig när någon plötsligt kom och sa att festen var slut. Vi måste dra.

Av någon mycket mystisk anledning så skulle alla vi i jönköpingsgänget hänga på bandet till deras hotell. Det blev således ännu mera festande på Nisses och Sticky Bombs hotellrum och natten var sen och hoppsanhejsan nu skulle alla sova. Det var där och då jag hamnade i Nisses säng. Med mina benvärmare och mina tjocka olle. Väldigt oskyldigt. Men för en spänningssvältfödd smålänning som jag var ju detta himmelriket. Lilla jag! Sova jämte N. Hellberg!
Jag fick en puss på kinden. Det fick jag. Och sedan var det god natt. Man är uppenbarligen inte nån supergroupie i klass med Pamela des Barres. Tyvärr.
Anyway. Tre timmar senare så kom Susan och knackade försynt på hotellrumsdörren och när vi krånglat oss ner i foajén var vi i upplösningstillstånd. Skratt och flams och ja, det här levde man ju på i några månader, år, nej, baske mig DECENNIER märker jag nu.

Och då har jag inte talat om när Lena och jag var på Svarta Börsen med Björn Afzelius och hans mycket roliga band.
Det får vi ta en annan gång.