Nån gång i juni ska man in i dimman...

Hör jag nån enda hantverkare knysta att "Det finns ju inga jobb, buhu, det är så jädra synd om oss fackmän, buhuhääää" så ska jag klippa till den personen med nåt hårt i dens (dens?) skalle. Kanske med en murslev eller ett vattenpass.
Hantverkare verkar vara ett knepigt släkte. Jag förstår mig inte på dom. Vi har ringt, vänta nu måste jag räkna, åtta olika firmor. Tre har kommit som dom lovat. De andra har varit SÅÅÅÅ trevliga och "jamen då tar jag ditt nummer och så kommer vi nån gång i veckan". "Vilken vecka?" glömde jag visst att fråga. Vecka 32 år 2011 eller?
Idag var det iallafall mannen som lackade ur och ringde den hantverkaren som var här först av alla. Han som lämnade in en specificerad offert typ två dagar senare. Duktig ponke. Problemet med honom (enligt mig, inte min man) var att han verkade vilja bestämma hur vårt badrum skulle se ut. Och det var han som sa "Visst. Det är inga dimmor" i var fjärde mening. Något irriterande.
Jag stör mig alltid på nya uttryck. För ett tag sedan så skulle alla säga "eller hur?" och senaste veckorna har jag hört ordet "vinnarskalle" sjuttioelva gånger för mycket. För att inte tala om när uttrycket "coolt" kom runt 1986. Och alla ungdomar använde det fem gånger i minuten. Vad jag hatade det! Det är först nu på 2000-talet som jag kan ta det ordet i min mun.
Så vi får ta och avvakta. Om tre år så kanske det är jag som rycker på axlarna och säger "jamen, du - det är inga dimmor!" sådär lite nonchalant. Den som lever får se.

Dagens låt: Dimma - Dag Vag.
Fy fasen vad surt att ha hantverkare här och vad ännu surare att inte ha varken toalett eller dusch. Hur gör andra? Potta? Diskhon? Slaskhinken? Nån som vet?