Är det min tur nu?

Gulp. Svälj. Jag ska på min första anställningsintervju sedan 1990 nästa vecka! Trots att jag har uppnått en aktningsvärt hög ålder så har jag faktiskt bara varit på en enda seriös anställningsintervju i hela mitt liv. Och det jobbet fick jag. Nu är det tydligen dags igen. Nu i onsdags skickade jag iväg min skriftliga ansökan och nu idag, på fredagen, ringde en kvinna och sa att de absolut ville träffa mig. Gulp och svälj igen.
"Behöver jag ha med mig något?" undrade jag som bara skickat med ett enda anställningsbevis. Någon (något?) CV har jag inte, hittar inte mina skolbetyg, hittar inte mina anställningspapper från skivaffären, från Ryhov, från Åhléns, från reklamavdelningen på OBS! .....var fan är dom?
"Nä, vi har allt vi behöver" sa hon.
Måste svälja igen. Nu blir jag riktigt nervös när jag tänker på den stundande grillningen. En grillning som två personer ska sköta. En till en och en halv timme sa hon att det skulle ta. Svettigt.
Håll tummarna för mig på tisdag pliiis.

Dagens låt: Work - Broder Daniel.
Tänk om det kunde räcka med två frågor på intervjun. "Gillar du att jobba?" och "Är du verkligen rätt person för det här jobbet?".
Då kunde jag nicka jakande och sedan skulle jag få börja jobba dagen efter.
Drömma kan man väl få göra?