Skägget pratar ur skägget

Var i Tidaholm igår. Hela familjen. Hamnade på Barnens Hus. Ett gammalt tegelhus i tre våningar med stentrappor, höga fönster och långt upp till taket. Som ett antikt Monkeytown ungefär. Eftersom varken jag eller Skägget var så leksugna satte vi oss på det enda riktiga vuxenstället - nämligen fiket.
Vi drack kaffe, åt torra bullar och så ville vi få tiden att gå. Hur får man tiden att gå bäst? Rätt. Man läser tidningar, just det.
Under en serveringsvagn låg ett gäng tidskrifter och Skägget stövlade fram för att nappa åt sig en till sig och en till mig.
"Vilken vill du helst ha. Året Runt eller den enda tidningen som man med säkerhet vet aldrig kommer komma hem till oss?"
"Vad menar du?" sa jag och såg frågande ut.
"Sköna Hem".
Jaha. Den. Nä, den kommer nog aldrig och knackar på. Om vi inte vinner en biljon så att vi kan köpa det DÄR huset och de DÄR möblerna och anlita den DÄR inredningsexperten.

Man ska vad tacksam för vad man har och inte vad man saknar. Man ska vad tacksam för vad man har och inte vad man saknar. Man ska vad tacksam för vad man har och inte vad man saknar.

Dagens låt: Varma öl och kalla element - Docenterna.
När blev jag vaktmästare i vårt hus? När?
I förrgår kom en granntant och sa: "Maria. Du måste fixa lamporna i trappuppgången. De har gått sönder". Och igår var det nästa gråskalle som kom och sa: "Maria. Våra element är kalla. Kan du ringa rörfirman?"
Nick, nick, ja, ja. Jag är er slav. Be mig om något och jag gör det. Jag kan inte säga nej.