Soppa....

Hela familjen sitter på Erikshjälpen och fikar. Vi diskuterar vart vi ska ta vägen efter att kaffet är uppdrucket. "Ska vi åka till torget och sedan till Bankeryd?"
Ja, det låter okej tycker de övriga familjemedlemmarna.
"Vi kanske måste tanka först?" menar jag.
"Nä" säger Skägget bestämt. "Vi klarar oss dit"
På torget köper vi lördagsgodis som ligger förpackat i cellofanstrutar och inuti struten är det papper på varenda lösgodisbit. Värdelöst! Fattar inte godisförsäljarna att då blir ju bilen full med kladd, klet och sönderrivna små pappers- och plastbitar? Uppenbarligen inte. Inte så länge det finns korkade föräldrar som fortsätter köpa iallafall.
Handlar ägg. Barnen får varsitt äpple av den snälla visingsömänniskan och innan vi sätter oss i bilen så ska jag ha en kruka ljung till yttertrappen också.
"Det blir 15:-" säger gubben utan vantar (jag hade frusit ihjäl). Betalar.
"Ska jag bära hem den till dig också?" Flirtar han eller är han dum?
"Nej, tack, det klarar jag själv" svarar jag och så åker vi äntligen mot Bankeryd.
Ungefär halvvägs så hackar bilen till samtidigt som jag ser en JET-mack framför mig.
"Ska vi tanka?"
"Nä, vi klarar oss" säger min åh så förståndige man.
Tre minuter senare hackar bilen igen och i en gigantisk uppförbacke går bilen så dåligt att jag ser en svart slemmig snigel som kör om oss.
Bilen dör. Skägget skriker SATAN! och smäller argt i bildörren.
"Är du arg, pappa?" undrar de förskrämda barnen där bak. Pappan muttrar nåt till svar.
Så där sitter vi. I en uppförsbacke på väg mot Bankeryd. Snön singlar ner, varningsblinkersen blinkar och pappa är arg och mamma är sur.
Efter tio telefonsamtal får Skägget äntligen tag på en kompis som bor rätt nära själva olycksplatsen och femton minuter senare har vi bensin i bilen och kan dra vidare. Mot Bankeryd.

Vad lär man sig av det här? Tja, att aldrig mer lita på sin man. Att lyssna på sin inre röst. Att bilar fortfarande behöver bensin.
Som sagt var. Man lär så länge man lever.

Dagens låt: Walk this way - Aerosmith.
Gå. Det borde man kanske göra lite mer. Vid nyår så hade jag ett löfte som gick (se där "gick"!) ut på att jag skulle gå ut och gå minst trettio minuter varje dag. Detta har också gjorts. Cirkagurka tjugo gånger. Och nu är det november! Vilken pissdålig karaktär man ligger inne med. SKÄRPNING!