Hela familjen sitter lamt på golvet och kastar en gammal apelsin mellan varandra. "Jag vet! Alla säger vad den är rädd för!" föreslår sexårigen.
"Jag är rädd för råttor" säger hon sedan.
Min tur.
"Jag är rädd för mördare" (var fick jag det ifrån?)
Skäggets tur.
"Jag är rädd för sjukdomar" (smart, Skägget, smart)
Treåringens tur. Alla sitter i spänd förväntan på hans svar. Nu kommer det.
"Ja e rädd fö rävar!"
Eh, ursäkta. Rävar. Sa han rävar?
Vi fortsätter att kasta apelsin under tystnad.
Nu börjar snart Guldbaggegalan i televisionsapparaten. Bör man inte äta chips till ett sådant festligt arrangemang? Chips och dipp. Eller en Guldnougat. Eller micropopcorn. Vilken makalöst dålig karaktär man ligger inne med då.
Dagens låt: Fox on the run - Sweet.
Jag har sett en räv på riktigt max två gånger i mitt liv. Jag betvivlar däremot starkt att Mille har gjort det i sitt treåriga. Fast visst - man kan väl vara rädd för något som man aldrig har sett i levande livet för den delen. Själv så är jag ju skraj för både spöken och hajar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar