Matsäcksproblemet

Jamen gör det då! Ge dig in i matsäcksdebatten bara. Okej. Jag gör det. Jag är FÖR egen matsäck. Kalla mig gärna konservativ och jävla bakåtsträvare men jag är väl det då. För hur ofta handlar det om att skicka med sina barn en egen matsäck till skola/dagis? Under mina ynka sex och ett halvt år som öm moder har det kanske handlat om femton gånger. Max. Ungefär tre minuter tar det att bre en macka, plasta in den och lägga den i en låda. 15 x 3 =45. Alltså 45 minuter av mitt liv har jag ägnat åt att göra mina barn glada när de får sin egna fina låda med eget innehåll i. Vad skulle skolan skickat med? Tänk om det är prickig korv (och så får mina barn krångla och be om vegetariskt) eller nån slags äcklig ost och konstigt bröd och så äter inte ungarna alls? Hungriga barn = griniga, jobbiga barn.
Ett fyrvaldigt leve för den egna matsäcken. Den leve - HURRA HURRA HURRA HURRA!

Dagens låt: Yesterday - Beatles.
Vet ni att den låten hette Scrambled eggs till en början? Då kommer jag att tänka på något vitt och gult. Finns det något godare än svettiga mackor med stekt ägg? Ja, det gör det kanske när jag tänker efter, men som matsäckskost är det för bövla gott iallafall.