Nyårsångest 2009

Så var det då ett nytt år igen då. Kul! Spännande! Tycker jag. Inte. Varenda jädra nyårsdag drabbas jag av lätt ångest, magknip och huvudvärk. Ett nytt år känns så, vad ska jag säga, krävande? Man ska liksom kavla upp skjortärmar som man inte har, spotta i nävarna och ta nya tag. Nu i morse handlade min ångest mest om jobb. Var sjutton ska jag hitta ett jobb? Vad kan jag? Vad vill jag? Vill jag plugga? Hittade bara dessa svar: 1. Vet ej. 2. Inte mycket. 3. Vet ej. 4. Nej, jag tror inte jag pallar det.
Låter ju lovande, Mirre. Väldigt lovande. Du är så entusiasmerande. Och POSITIV!
Suck, suckelisuck.
Jag borde iallafall:
1. Aktivera min lekamen på ett eller annat sätt. Sådana där maskiner man får gå på och vifta med armarna samtidigt är lattjo. Kanske gym kan vara något för den här inaktiverade kroppen då?
2. Gå en datakurs. Borde lära mig Indesign.
3. Sluta upp med att vara så syrlig mot Skägget.
4. Sätta mig och skriva listor. Mina starka och svaga sidor. Fan, jag behöver en sån där Mia Törnblom som hänger runt mig hela dagarna. Men hon är nog ganska dyr inbillar jag mig.
5. Jag vill göra något jag aldrig gjort innan. Bli hypnotiserad. Cykla Vätt.. Munksjön runt. Bada vinterbad. Något. Whatever.
Det får räcka så. Man behöver ju inte ta i så man skiter på sig heller direkt.
Gott Nytt År!

Dagens låt: Anxiety - Ramones.
Ångestattacker är inget att leka med alltså. Ändå har jag ju bara ångest light någon gång då och då. Fatta att det finns människor som har svår Lars Norénångest och lever med det. Hu. Man ska nog inte klaga när allt kommer omkring. Eller som Christina Schollins make säger: "Låt inte morgondagens moln skymma dagens sol". Tack, vad fint Hans!