Familjen är på MAX och ska äta en delikat söndagsmiddag. I kön så puttar plötsligt mannen till mig i sidan och viskar "Kolla in jättebjörnen!". En björn är alltså på väg emot oss. En stor brun med en gigantisk mage och en hatt på huvudet som det står MAX på. Alla i vår barnsliga familj blir helstirriga och förväntansfulla. Är det oss han har siktat in sig på? Ja, det är oss. Den kuliga björnen sträcker fram en korg full med godis och bjuder barnen. Vi vuxna tackar artigt nej, men tittar och skrattar glatt mot den snälla besten. Det var ju ett kul inslag. När vi sedan har fått våra olika mål så stryker björnen kring vårat bord hela tiden. Han hälsar på barnen, kastar slängkyssar och när han vänder sig om så att man ser hans lilla löjliga svans så börjar sexåringen tokfnissa. "Kolla! Hans svans ser ju ut som en bajskorv!" Varpå den gamla mamman i familjen, jag, också börjar tokfnissa. Den SER verkligen ut som en b*j*k*rv som är på väg ut ur r*mpan.
Nytt folk kommer in på MAX. De ställer sig i kön och nu tar björnen sikte på dom istället. Jag studerar dessa människor. Fastän att det tornar upp sig en två meter lång pälsig björn med en knasig hatt på huvudet så gör de allt för att låtsas om att han inte syns. Precis som att "Nej, jag ser då inget konstigt här inne i lokalen. En jättebjörn? Nä. Var skulle han vara?" Hi hi. Folk som är tråkiga är verkligen roliga.
Personligen så tänker jag ha mitt barnasinne i behåll till 90-årsdagen minst. Kommer det då in en stor björn på ålderdomshemmet så ska jag vara den första som stapplar fram till honom för att rycka honom i den bajskorvsliknande svansen.....
Dagens låt: Going up the country - Canned Heat.
Bra låt. Och det festliga med den här gruppen är att sångaren kallades Bear bara för att han var stor och tjock som en björn. Kallas man Bear så borde man ju ha en respektingivande röst men icke denne björn. Han låter ungefär lika farlig som en sädesärla. Piiip.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar