När jag tänker efter lite så är vi nog inte helt normala i vår familj. Inte när det kommer till sagoberättandet iallafall. När jag har hand om läggningen av barnen så brukar jag inte läsa böcker vid deras sängkant. Nej nej nej. Får barnen välja, och det får dom, så ska mamma berätta en saga som hon hittar på. Ju läskigare desto bättre. Mumierna ligger för närvarande etta på topplistan. Döda gubbar och hajar kommer som goda tvåor och treor. Ju mer bloddrypande desto bättre. Barn som blir jagade av mumier och ramlar och får en spik i knät så blodet droppar är vardagsmat här hemma. Mäkta populärt. Gubbar som blir jagade av mumier och blir så rädda att de dör av hjärtinfarkt och mumier som sedan släpar dom till en kista i en grav är mumma, tycker dom. Och efter det sedvanliga "snippsnappsnutsåvarsaganslut" så somnar de in så sött så. Vad de drömmer har jag ingen som helst aning om.
Ända tills jag köpte en gammal harmlös videofilm med Pinocchio på Erikshjälpen för en femma. Barnen tittade på den och så var det inte mer med det. Tills mitt i natten. Då tassar sexåringen in till mig i sängen för att hon inte kan sova "jag drömde så läskigt...det var om Pinocchio", förklarar hon hulkande för sin dödströtta moder.
Hum hum. Där ser man. En trädocka som får liv.....hum, man kanske skulle göra en saga om en sån ikväll.....kanske att den ligger i ett källarförråd...en mumie upptäcker den...det blir en jakt på liv och död....blod....och så en gubbe som råkar komma förbi och se när mumien just tar ett strupgrepp på trädockan. Han kan inte tro sina ögon....ramlar ihop och dör....kanske nån slags kista?
The end.
Dagens låt: Eye of the zombie- JOHN FOGERTY.
Zombies? Har jag berättat om sådana? Häxor och varulvar vet jag iallafall att jag har blandat in ett flertal gånger. Men dreglande zombies som plötsligt vaknar till kanske kan putta ner mumierna från tronen? Jag gör ett test i veckan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar