Tala är silver

Barn är olika. Jag VET. Ändå blir jag lätt stressad över det faktumet att barn nummer två i denna familj pratar som en kratta. När hans syster istället pratade som en flod flyter vid samma ålder. Ville hon ha en klubba exempelvis så sa hon: "Mamma. Skulle jag kunna få en klubba?". Skulle nummer två uttrycka samma önskan, och det gör han, tro mig, varje dag, låter det istället så här: "Mille kullba?" Vill han ha glass, och det vill han också ha varje dag, låter det så här: "Mille gals?".
Ja, jag är stressad saom sagt. Och ännu mer stressad blir jag när jag tänker på att nu på måndag ska han och jag på treårskontroll. En slags besiktning av barn. Vis av erfarenhet vet jag att det är nu de kommer att testa talet. Barn nummer ett kunde till och med berätta vad bilden med en kyrka på föreställde. "Kyrka" sa hon och jag såg att sköterskan på BVC blev extra nöjd för det (hon var pingstvän). Kommer det upp en bild på en kyrka nu för nummer två, den trögfattade killen alltså, så kommer han i bästa fall att säga "Hys?"
Vi får se hur det går på måndag. Återkommer i detta fasansfulla, ångestladdade ärende.

Dagens låt: Talk to me - KISS.
Talk to me. Talk to me. All I need is a little conversation....trallalala. Huvudsaken är ju ändå att man gör sig någorlunda förstådd. Eller hur? Jag hoppas bara av hela mitt hjärta att de på BVC inte visar en bild på Bamse. För när tvåan ska uttala hans namn så låter det som nåt brunt som inte luktar gott.