Kommer hem. Klampar upp för trappan med händerna fulla av kassar. Efter mig kommer sexåringen. Plötsligt hör jag henne säga "Men lilla pippin. Hur mår du?"
"Vad säger du?" undrar jag samtidigt som jag backar lite och får syn på världens minsta lilla fågel som sitter helt förskrämd på det sista trappsteget. Då kommer katten ut med sin nyfikna uppsyn.
"In med dig!!!" gastar jag och grabbar tag i katten. Finns det en sak jag inte står ut med när det kommer till katter så är det att de gladeligen kan kasta sig över söta fåglar trots att de har magen full av Whiskas, Pussi och annat smått och gott.
Jag tar iallafall upp fågeln i handen och så traskar jag iväg till en buske mitt ute på gräsmattan. Där sätter jag ner den. Imorgon ska jag gå ut och kolla om den klarat sig. Hoppas hoppas.
Lite senare så ska jag berätta om den här incidenten för den manliga sidan av familjen. Då lägger plötsligt sexåringen näsan i blöt och börjar anklaga mig.
"Tänk om det var du som trampade på den! Den kanske bara satt där och skulle kläcka ägg!"
Grrr. Ungar.
Dagens låt: Step on me - Cardigans.
En gång gick jag i högt gräs. Barfota med träskor. In i träskon hoppar då, tada!, en lite groda! Så ja - jag HAR trampat ihjäl djur förr. Men det har absolut inte varit med mening. Man är väl djurvän för bövelen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar