Fy fan vad jag hatar att vara deppig. Det är så tärande att det känns som om man nästan kommer få cancer på kuppen. Depp kan inte vara bra för hälsan. Jag måste tänka positivt. Tänk tänk tänk.Det här borde ju göra mig glad:
# Igår när jag kom hem så hade skägget städat lägenheten. Han fixade kaffe till mig och han såg till att barnen badade, fick mat och kom i säng.
# Var på bio igår och såg Mama Mia - en riktig må-brafilm. Hon jag gick med sa så fort vi kom ut ur salongen: "Vi kan väl gå på den en gång till? Nu meddetsamma!"
# Bilen funkar.
# Barnen är normala (om det nu är normalt att ta papperskorgar och springa och banka med dom på väggarna, kladda med pennor överallt utom på ritpapper eller att våga vägra byxor inomhus)
# Alla lever.
# Jag har ett hem, pengar, mat för dagen (eller vänta nu, vad ska vi ha till middag? Fiskpinnar med snabbnudlar och pulverbearnaise - kan det räknas som mat?)
# Min svärmor och jag är kompisar.
Det får räcka så. Nu får jag ta och koncentrera mig på sakerna som är bra. Inte på de hundraelva negativa.
Dagens låt: Down down - Status Quo.
Efter regn kommer solsken. Pessimisten säger att glaset är halvtomt. Optimisten säger att det är halvfullt. Det är bara de tama fåglarna som längtar. De vilda flyger....bla bla bla. Nån livscoach har jag nog INTE anlag för att bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar