Jäst hos verkligheten

Mmmmm. Förklädet har åkt av. Doften av mammas bak sprider sig i huset. Mmmm. Alltså hennes hembak. Inte nåt annat om du nu fick för dig det.
Jag tror egentligen att det finns inte något i hela världen som gör mig lika mallig som när jag åstadkommit något som ser ätbart ut i ugnen. Ikväll blev det nyttiga, smaskiga dinkelfrallor igen. Eller "Kom-i-form-frallor" som de käckt heter enligt det sladdriga och tummade receptet. Inga tillsatser av E211 eller E290. Inga askorbinsyror, inga dizepinexypozalexoziner. Nix, inget svåruttalat i degen alls. För jäst och morötter är ju inte så svårt att säga. Eller hur? (Mille det gällde inte dig. Försök säga "morötter" då. Jöttej? Nja, du får nog öva lite till. Imorgon ska du få ett nytt ord att träna på. Hört talas om "maltodextrin"?)

Dagens låt: Eat it - Weird Al Yankovich.
Ja, jesus. Kan inte ungarna gå och lägga sig snart så jag får hugga in på läckerheterna nu. Genast. Te, ost, smör, marmelad och Mor Mirres hembakade dinkelfrallor - det är kalas det.