Man kan lugnt säga att mina mornar är kaotiska. För det första vaknar jag numera kl.4.00 varje morgon. Lögn att somna om. Kl.5.30 kommer Mille intumlandes och är ledsen. "Mamma kissat!". Kallingarna blöta, tröjan blöt, sängen blöt. Mannens klocka ringer några minuter senare. Nu ska han iväg. Kvar ligger jag och nedkissat barn. Kl.6.00 ringer min klocka. Dags att trycka på turboknappen och sätta igång. Ungefär här denna morgon så förbannade jag det faktumet att vi har katt. För när jag ska dra på mig kläderna så halkar jag i något blött. Världens äckligaste kattspya. Bluärk. Får hämta sophinken och ta fram slask-uppen och ösa bort äckelpäcklet med. Efter en sådan incident så har man inte lika stor lust med frukost. Och då har jag ändå inte hunnit närma mig badrummet och den randiga kattens kattlåda. Hon gör nummer två, det stora, cirka tre gånger om dagen och då luktar det inte blommor kan jag lova. Tänk Simsholmens reningsverk gånger tio och du börjar närma dig hur hennes stora paradnummer luktar.
Ibland undrar jag varför vi har henne. En gång var hon försvunnen och vi upptäckte det inte förräns två dagar gått. Men då drabbades jag å andra sidan av våldsam panik så jag har ju tydligen känslor kvar för'na. och medans jag har skrivit detta så har kvällsmaten hunnits med och vem fick jag slänga ner från matbordet? Vem var det som var där med sina svarta läppar och sina vassa gula tänder och började norpa mat från barnens tallrikar? Ja, inte var det svärmor. Katten!
I år är hon femton bast. De kan bli runt tjugo har jag läst. Så jag får väl helt enkelt härda ut några år till som kattägare. Mysigt. Mmm. Jorå.
Dagens låt: Nånting ur musikalen HAIR.
För hår har vi här. Hår hår hår. Om man finge ett öre för varje katthår som man hittade på dessa 100 kvadratmeter så skulle jag klå Bill Gates i rikedom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar