Idag skulle man haft glädje av att vara Vincent van Gogh. För den tokige mannen hade ju bara ett öra där mot slutet. Och ett öra, alltså endast ett öra, hade det varit skönt att ha idag. Då hade bara ringt i ett istället för som nu, i två.Jag har nämligen vikarierat på Råslätt idag. På en förskola. I en lägenhet. I värdelösa skitlokaler.
"Hur länge har förskolan legat här?" undrade jag.
"Det här var bara en provisorisk lösning till en början. Men ja, nu har den legat här i 36 år" svarade den glada turkiska förskolläraren.
"!!!!????" (jag).
Hur i helvete orkar man jobba dag ut och dag in på ett ställe där det ekar om man bara tappar en penna i golvet? Jag är stum av beundran inför alla pedagoger som står ut.
Ta femton barn. Hetsa upp dom genom att dra fram en låda med plastdjur och sedan låtsas du att du inte ser skillnad på en höna och en brontosaurus. Det blir skratt, det blir SKRÄÄÄÄÄN, det blir hörselskadad personal. Och säkert skadade barn också.
Nej, jag gjorde mig nog inte populär hos den tappra personalen med min improviserade spela-dum-i-huvudet-när-det-kommer-till-det-där-med-djurlek.
Men barnen gillade den nya korkade fröken. Och då får man ta det där med lite ring i öronen.
Dagens låt: Shout - Lulu.
Fast jag vet ärligt talat inte om jag orkar med mer skrik nu. Jobba på ett tyst bibliotek känns mer som ett vettigt alternativ i dagsläget. Eller i en gruva två kilometer ner under jorden. Eller på Fonus?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar