Vad har jag gjort?

Nu ska det erkännas. Jag är KASS på att shoppa. Värdelös. Och kanske är det mest för att jag tycker att det är så vansinnigt tråkigt. Så förmodligen är jag inte riktigt normal. Eller så är jag egentligen en man. Men skit samma. Jag tycker det är mer kul/lyx att köpa LAGAD MAT. Äta är gott. Mat som nån annan lagar är gott. Mat är kul. Shoppa kläder och skor är inte kul.
Men som sagt var. Ibland får jag ett ryck av så kallad kvinnlighet och tänker att nu. NU! Nu måste jag ha ett par jeans eller en ny tröja eller varför inte ett par nya skinnstövlar? De gamla håller liksom knappt ihop. Det är då jag stressar upp till Hades (köpcentrat A6) och jagar fram  som en uppstirrad gnu med en lejonflock i bakhasorna. Fort ska det gå! Och är man ett hyperstressat villebråd så går det åt skogen. Man dör. Den Stora kläddöden.
Efter helgens "shoppingrunda" så sitter jag här nästan två tusen kronor fattigare och tittar med en ledsen och trött blick på ett par skinnstövlar som ser plastiga och tantiga ut, ett par röda fuskskinnbrallor samt ett par blåjeans från HM som torrfäller och som till min fasa var av STRETCH och dessutom hade de så hög midja att de skaver i armhålorna. Hur kunde jag? Och den där puderrosa tröjan från Vero Moda såg ju så himla fin ut på skyltdockan. På mig ser den ut som ett loppisfynd för tio kronor.

Jag vet precis vad jag ska skriva överst på min önskelista i år: Det böjar på P och slutar på ersonlig shoppare.