Summa sidvisningar

tisdag 12 augusti 2008

I wish I was Törnrosa


Ska göra ett erkännande. Jag är en knarkare. En sömnknarkare. Hade jag vetat om någon lokal bra langare som sålde riktigt bra sömn så skulle jag lägga hela min lön hos honom.
Nu går en stor del av min tillvaro ut på att dra i mig sömn. När som helst. Var som helst. Hur som helst. Skitiga offentliga toaletter försöker jag dock undvika. Där går gränsen.
Jag kan nämligen inte för mitt liv komma ihåg när jag sov en hel natt sist. Vakna av att väckarklockan ringer? Det är rena rama science fictionen för mig. Jag vaknar ALLTID minst en kvart innan larmet kör igång.
En fågel som låter i trädet utanför - jag vaknar.
Mille vänder sig om i sin säng och det knakar till (det är en antik säng)- jag vaknar. (Trots att det är mer än ett rum emellan våra sovrum.)
Snarkar Peter - jag vaknar.
Mjauar katten - jag vaknar.
Gud, jag blir snart tokig! Den enda vettiga, riktigt tunga sömnen infinner sig bara i soffan, framför teven, och det spelar ingen roll hur spännande innehåll det är i teven - jag somnar. Tungt. Tungt. RIIIIKTIGT tungt. I en timma. Sedan måste man upp, tvätta av sig i ansiktet, borsta tänderna och lägga sig i den riktiga sängen och invänta första knaket, mjauet, fågellätet, snarket.
Någon som kan tipsa om en bra dealare? zzzzzzzzzzzzzzzzzzz

Dagens låt: Waiting for my man - LOU REED (eller är det Velvet Underground?) Den låten handlar tydligen om någon som väntar på sin langare. Om langaren langar sömn vet jag inte direkt men nog låter Lou Reed jäkligt trött när han sjunger? Han kanske också har en snarkande äkta hälft eller en jamande katt som sabbar nattsömnen?
Vem vet.

Inga kommentarer: