Få se här nu. Igår: ett slag i fejset och en annan som fick ett bett i benet så att det gick hål i skinnet.
Idag: Två sparkar på benet och en som fick ett slag i ansiktet, smisk på näsan samt ett bett i armen. Så här var det då INTE när jag jobbade på kontor. Då fick man på sin höjd en häftapparat på foten och det gör ju inte speciellt ont. Förresten så kunde man ju skära sig på ett vasst A4-papper nångång och då var den dagen förstörd. Nu är man härdad. Hårdhudad. Att jobb med autistiska barn kräver en hel del. Synd då bara att man inte har lön därefter. Risktillägg på 25:- i timmen. Minst.
Varför har jag då en ko på bilden? Jo, för att idag har jag haft på mig mina koskor. Mina trällor av kopäls. Så jädra snygga och så jädra obekväma. Men alla ungar blir impade. De kommer fram och klappar mig på fötterna och med koskor på sig har man alltid nåt att prata om. Man kan till och med blogga om dom som ni märker! Ko-miskt.
Daens låt: Cotton Eye Joe - REDNEX. Bönder, hagar, kossor. Ja, du hajar va.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar