Säljes: Kontorsstol. Köpes: Vindjacka.

Så här ligger det till. Jag har jobbat på ett kontor i femton år. 15 år. Du läste rätt. Det blir 5475 dagar. Eller 780 veckor. Du fattar grejen. Det är länge. Att sitta inne på ett kontor är tryggt. Och inomhus som sagt. Varmt och skönt. Man är totalt oberoende av vad det är för skitväder utanför fönstret. Och oberoende kunde jag fortsatt att vara om jag nu inte hade gått och sagt upp mig.
Nytt jobb så länge har det hetat. Nytt jobb så länge ända sedan i maj. Vad består då det nya jobbet av? En skön inkörd kontorsstol att sitta och snurra på? Lite datoranvändande då och då? Näpp. Icke.
Numera är jag vikarie i den hotta branschen "skola och barnomsorg". Det är ett tufft jobb kan jag lova. Ofta utomhus. Småtrevligt vid solsken. Mindre trevligt som idag vid storm/orkan/tyfon och regn.
Mellan kl.9.45-10.30 i morse stod jag ute på en öde skolgård och vaktade ett barn som var totalt ointresserat av mig (autism). Vad gör man? Jo, man sätter baken på en gunga, snurrar lite och låtsas att det är en kontorsstol, sparkar lite med foten i sanden, visslar, pratar för sig själv, hummar på en sång, tittar sig desperat omkring om det inte finns NÅGON som man kunde slå sig lite i slang med.
När klockan blev halv elva kom resten av styrkan ut på skolgården. Vi skulle iväg! Fest! Tårta och raketer!
Vart ska vi? Till McDonalds! Suck. Jabba.
Eftermiddagen var ändå ganska lugn. Jag fick vara under tak. Inomhus. Vid tvåtiden kom en av killassistenterna in och dråsade ner tungt i soffan jämte mig.
"Här kommer du och suckar!" klämde jag ur mig hurtigt.
"Mmm, jag har suttit ute på en gungbräda på skolgården nu i tjugo minuter" muttrade han surt.
Fatta. Lajbans värre. Imorgon ska vi vara med på gymnastik. Livet leker.

Dagens låt: Shout it out loud - KISS. Vid tristess - skrik. Ska ta och anamma det, tror jag. En festlig grej som hände på fikarasten idag var att jag och killassistenten med tokiga spretfrissan satt och snackade om en hårdrocksfestival i Belgien. Iron Maiden hade spelat, berättade han.
"Dom såg jag redan 1980 när de var förband till KISS", sa jag.
Det hörde en av tanterna i gänget.
"Var du förband?" sa hon helt på allvar till mig. Ha ha ha ha ha!
"Ja. Visst. Jag lirade ju innan Yngwie Malmsteen 1987 samt innan Judas Priest nu i år på Sweden Rock". Kunde jag ju sagt. Men det gjorde jag inte. Jag är faktiskt ganska väluppfostrad när det väl gäller.