Åke Jävel

Som ni kanske minns så har jag berättat om en viss Åke som jag var livrädd för i lekskolan. Well. Idag har jag jobbat på en fritidsgård och där sitter jag och pratar med två assistenter.
Den ena säger: "Och vid tvåtiden kommer Åke".
Jag: "Är det Åke H?"
Hon: "Ja, känner du honom eller?"
Jag: "Nej. Han känner inte igen mig men vi gick i samma lekis och han var så jäkla dum mot mig. Men lova nu att ni inte säger nåt till honom om det här!"
Dom lovar det.
Klockan blir två. Jag kommer i korridoren. Vid en disk står faslige Åke. "Hej! Dig känner jag igen!"
Varpå jag säger: "Jag känner igen dig med. Vi gick i samma förskola..."
De två andra assistenterna börjar flina men jag tänker inte säga nåt till Åke om att han var en elak jäkel då för 39 år sedan. Det får anses vara preskriberat.
Sedan visar det sig att han vet en massa om mig och jag om honom och han var ju riktigt trevlig till på köpet. Bullrig men trevlig.
"Hejdå Lena!" ropade han åt mig innan jag gick. Hans närminne var i alla fall inget vidare......

Dagens låt: I love to hate you - Erasure.
Vad skönt att kunna stryka någon från hatalistan. Stryka och gå vidare. Men träffar jag honom igen så ska jag rota lite till och undersöka om han verkligen inte kommer ihåg att jag var hans lilla speciella mobboffer. Att reta någon för att hon bara hade med sig bananer varje dag till lekis som mellanmålsfrukt - är det speciellt moget. Va?