Trallallaallaa. Har varit på krogen. Ska ta bussen hem. Klockan är bara 21.55. Bussen kommer. Jag betalar 25:- och sätter mig ungefär i mitten av bussen, bakom en man. En liten man med skägg och långt hår med mittbena. Jag känner igen honom till utseendet. Märker att han verkar bli stirrig av att jag sitter där. Jag åker ända till ändhållplatsen. Han likaså. Jag kopplar på min slipade agenthjärna. Den som säger att "låt honom gå av först så du slipper ha honom bakom dig". Jag väntar. Och väntar. Till slut måste jag gå av och han kommer efter. Jag tar långa kliv, går, går, ser mitt hus närma sig, hör att någon, han? kommer efter. När jag svänger in till huset så ser jag att det ÄR han. Jag går upp för yttertrappan till dörren och nu vet han var jag bor. Inne. Puh. Min riddare - skägget - ligger och drar timmerstockar i soffan. Går in i sovrummet. Slänger en blick mot fönstret. Där står han. Min förföljare står där och trampar och tittar intensivt mot vårt fönster! Sedan går han. Jag slänger mig in mot vardagsrummet och sätter mig på huk bakom persiennerna. Jodå. Nu står han där utanför och blänger mot huset. Jag väcker upphetsat skägget och förklarar situationen. Men han är för yrvaken för att inse allvaret. Jag har blivit stalkad!
På morgonen idag så har nervositeten lagt sig och jag säger att om han, den där lille, ska stå där ute i trädgården och glo så kan jag ju lika gärna gå ut med en liten tomteluva till honom. Har alltid velat ha en egen trädgårdstomte.
Dagens låt: Somebody's watching me - Rockford.
Det var längesedan jag var förföljd nu - men visst har jag varit med om det förr. Det är jäkligt obehagligt. Fast just den här stalkern kunde man knappast bli rädd för. Fem äpplen hög - ha! Jag hade brottat ner honom med min vänsterhand. Lätt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar