Idag läste jag i Jönköpings-Posten om något slags projekt som hette 365.jönköping. Projektets mening var att göra Jönköping roligare och dess invånare mer kreativa. De två skojsiga projektledarna kunde till exempel gömma böcker på stan - böcker som man fick ta om man hittade dom. Något nytt jippo varje dag kunde vi vänta oss som jag fattade det. "Vad har du själv för favorittips på en sak man kan göra?" undrade reportern.
"Att lyssna en timme på musik man hatar!" svarade Fredrik, projektets huvudtalesman.
Det tyckte jag lät som en riktigt kul idé. Jag hatar ju som bekant Nickelback och bara tanken på att sitta still och lyssna på en hel platta med dom får mig att bli spyfärdig. Men man kan väl ändra sig! Ett under har hänt. Jag gillar Nickelbacks nya låt! Den är kanon! Nickelbacksångarens släktingar har ju aktier i reklamradiokanalerna så det går liksom inte att komma undan detta band. Men ha ha ha, säger jag. Numera gillar jag läget. När nya låten (The last one?) kommer så behöver jag inte slänga mig på radion längre. Jag är inte längre någon trafikfara. Oh nej, nu vrider jag istället upp volymen. HÖGT.
Jag gillar Nickelback alltså. Jag kan säkert gå på vatten också.
Dagens låt: Nåt, vad som helst, med Sophie Zelmani.
Den lilla väna, spröda varelsen måste ju vara den diametrala motsatsen till Nickelback.
Hon: pip pip piiiiip (tyst).
Dom: BRÄÄÄÄK BRÄÄÄÄÄK BRUUUUUÄÄÄÄÄÄKKKKKK (gapigt).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar