Apropå folk

Jag borde gifta mig med Johnny Depp

Solen skiner, himlen är blå och jag får snart hem gå. Jag får till och med gå en halv timme tidigare idag så varför deppa?
Ja, varför inte? Måste man vara glad jämt ELLER? Nej, det måste man inte och jag tänker fortsätta sura och se allt i svart. Bara se problemen i tillvaron:

Min tumnagel har gått av och det gör skitont. Ibland tänker jag på våldsfilmer där folk blir slagna rejält (och nu kom jag plötsligt att tänka på Mel Gibsons Passion of Christ, heter den så, där Jesus blir piskad in absurdum) Hur jäkla ont måste det inte göra att vara blåslagen över hela kroppen om det gör så ont och påverkar hela ens humör när en sketen tumnagel går av långt in i skinnet? Fråga inte mig - jag vill helst inte veta.

Väggarna spricker hemma. Kul. När det är nyrenoverat och allt. Aldrig får man vara nöjd.

Det är hål i min svarta tröja. Fan.

Kjolen stramar. Det kan bara betyda en sak. Vågen och jag kommer bli rejält osams. Skit också.

Jag oroar mig för jobb. Igen. Hur ska livet se ut efter den sista mars när mitt vik gått ut? Usch.

Bilen är jättesmutsig och äcklig. BLÄ!

Vår brevlåda är paj. Jag tycker det är mansgöra att tvätta bilen samt att sätta upp en ny brevlåda men jag har väl fel som vanligt. Det blir att tjata och gnata och stöta på 12 miljarder gånger innan en viss person får tummen ur. Aaaargh!

The depp goes on. Over and out.

Sur. Igen.

Är less less less. Det blir allt längre mellan gångerna som jag deppar ihop men nu är det tydligen dax igen. Är urbota less på allt och främst då på mig själv. Vad håller jag på med? Hade jag inte haft jobb så hade jag dratt. Jag hade bara gjort det. Bort och iväg. Inte från mig själv utan mest bara för att GÖRA något. Men nu är man en plikttrogen jäkel så det är väl klart att man biter ihop efter att först ha bitit i det sura äpplet.

Som grädde på moset så verkar det inte funka med kommentarerna här på bloggen och jag orkar inte en fixarvända till. Jag gör bara inte det.
Åh, ilandsproblem! Varför ska du vara hos mig för? Just nu? Stick och brinn! Jag vill segla fram på en räkmacka men just nu vinglar jag omkring på en gammal möglig brödskalk. Oacceptabelt.
USCH VAD JAG ÄR TRÖTT! FÖRBENAT TRÖTT!

(Och oj, vilken j-a rolig blogg det plötsligt blev. Inte ens där kan man glänsa. Yek.)

Konstkännaren Mirre

Idag har vi varit på Linnman Gallery på Tändsticksområdet för första gången. Anledningen till detta märkliga avstick från rutinerna var att jag sett i tidningen att den unga konstnären Emelie Berglund skulle ha sin första separata utställning där.
Galleriet var jättehäftigt och väl uppe på andra våningen i den gamla industrilokalen så gick familjen Kulturknutte runt och tittade med stora ögon på alla konstverk. Igår hade det varit vernissage och vid 98% av alla tavlor satt det en röd prick. SÅLD.
Det är ju uppenbart att Emelie är up and coming - och det har jag haft på känn i flera år. Bäst av allt är att jag äger en av hennes tidiga alster! Min röda JÄTTETAVLA med barnet och kråkan i badkaret.
När vi träffade galleristen så slog jag mig i slang med honom och berättade att jag faktiskt köpt ett av konstnärens sjukt snygga tavlor och att jag köpte det för ungefär 7-8 år sedan.
"Ja, då är det bara att gratulera. Du har gjort en RIKTIGT bra investering!" menade han på och när han sa det fick jag gåshudsliknande utslag på hela kroppen. Tänk att jag för en enda gångs skull prickat rätt!
Jag har sagt det innan och jag säger det igen: Röda jättetavlan är min pensionsförsäkring.

Det var hela mitt meddelande.

Gula jackor, brotanter och annat

Det finns en gråhårig man i Huskvarna som ser lite vassnäst ut. Nyss var han en kille men nu är han mer man. Jag och Skägget har sett honom överallt i alla år och eftersom han för det mesta har på sig en svagt gul (ej skrikig!) jacka så började vi kalla honom för GULJACKAN. Det roliga, eller sorgliga kanske man skulle säga, är att han aldrig verkar åka någon annanstans. Han bor i Huskvarna. Han verkar i Huskvarna. Han semestrar i Huskvarna. Han är säkert FÖDD i Huskvarna och aldrig att man sett honom ens inne i Jönköping. Han hjärtar helt enkelt Huskvarna. Eller så är han en extremt fantasilös fegis.
Det var Guljackan det. Nu över till BRIDGELADY.

Bridgelady är en kvinna som är 55+ med långt självlockigt hår. Hon var säkert snygg i sin ungdom men nu ser hon ganska krum, förbrukad och ihopsjunken ut. Hon är säkert storrökare. Grejen med Bridgelady är att vi ALLTID ser henne när hon går över bron in till Huskvarna. Det händer ganska så ofta att vi kommer där med vår bil och vem kommer väl där på bron, är det mellersta bocken Bruse?, nej, det är ju BRIDGELADY! Och vi har nästan gjort en grej av att OM vi ser henne på bron så ska vi köpa en lott.
Ja, vi HAR fyllt 30 år.

Fast den konstigaste figuren i staden i dalen har vi inget nicknejm på alls. Hon är bara SÅ konstig och udda att man inte ens orkar ge henne ytterligare kors att bära. Så här ser hon ut:
Hon är skiiiiiitsmal. Skiiiiitsolariebrun. Hår: Långt, lockigt och alltid med en så kallad wetlook. Hon är alltid sminkad och första gången jag såg henne så hade hon superhöga buffaloskor eller vad de nu heter de där dojjorna med fet, bred sula.
På hennes pinnsmala ben hade hon virat runt en massa hudfärgat bandage. Hon verkar röka mycket och så motionerar hon alltid. ALLTID! Jag har aldrig sett henne "gå". Hon halvspringer jämt och ständigt och ibland har hon en stor hund som motionssällskap.
Idag när jag var ute på morgonpromenixen så hörde jag ett hasande ljud som kom från vänster. Det var förstås hon, den enormt märkliga människan, som kom på en av sina dagliga motionsrundor och det ser alltid så a n s t r ä n g a n d e ut när hon springer/hasar sig fram.
Och i somras då - när man råkade se henne ligga och sola (varför hon nu gör det när hon redan är brunare än en pepparkaka) på Vätterstranden. Bikini + bandagerade spindelben och armar.
VAD ÄR DET MED HENNE?

Det var allt om några av våra favorittyper i Huskvarna det. Undrar just vad folk kallar en annan för? "Svarta loppistorsken" kanske? Äsch, skit samma. Jag vill helst inte veta.

Dagens låt: My cool - Adam Tensta.
Han kommer hit till radion idag om några timmar och både jag och Sebastian ska försöka få oss en titt. Vi är inte så lite starstruck vi.

Barbie festar loss!

Min granne är en ung, blond docksöt tjej i tjugoårsåldern. När hon tog studenten så hamnade hon på JP:s första sida eftersom att hon haft "en tanke/idé om att komma till balen som BARBIE". Hennes stackars kille fick förstås försöka likna Ken så gott han nu kunde.
Student-Barbie bor tyvärr i en etta alldeles intill mitt huvud. Min säng står vägg i vägg med hennes dockvardagsrum. Det är inget bra upplägg. Natt-Barbie tittar på teve sent på nätterna och trots att hon är så ung så verkar hon höra ganska dåligt eftersom volymen verkar vara inställd på "88-årig pensionär med extremt nedsatt hörsel." Kanske har hon hårspray med glitter som letat sig in i hennes hörselgångar och täppt till, vad vet jag.
Idag började jag jobba klockan 05.30. Det innebär att min klocka ska ringa kl.04.50. Nu hade jag då verkligen inte behövts ställa klockan eftersom att Einstein-Barbie plötsligt fick en ny smart idé om att HON kanske skulle kunna stå för väckandet. Jodå.
Strax innan klockan tre i natt så startade efterfesten med stort rosa E. Jag som annars vaknar av möss som tassar förbi utanför på gatan vaknade förstås med buller och bång när Party-Barbies stereo dundrade igång på 225 decibel. Det ena pojkbandet efter det andra avlöste varandra och jag låg och tryckte kuddarna så gott jag kunde över mina mörbultade, trötta öron. Det hjälpte inte alls. Är man en irriterad gammal kärring som totalt glömt bort hur det är att vara ung så är man.
Så fort jag kom till jobbet så ringde jag på Eftersläckning-Barbies telefon och väckte henne ur sina rosa drömmar om små ulliga moln, fladdrande fjärilar, enhörningar i motljus och prinsar på vita havremopeder.
Hämnden är ljuv.

Dagens låt: Back for good - Take That.
Innan Hat-Barbie flyttade in så bodde vi istället granne med en gammal tant som säkert inte var så gammal men som ändå såg ut som en gammal tant. Den här tanttanten hostade inte ens inomhus. Jag saknar henne. Kom tillbaka! För gott!

Gilla den 25:e!

Löningsdag idag, tralalaaa! Har bara jobbat två veckor i januari ändå blir det klirr i kassan. Mycket mer än vad man vant sig vid de senaste tre åren. Weird. Fattar inte hur folk som jobbar heltid kan klaga över att pengarna inte räcker till - var gör de av sina pengar liksom? Jobbar man så mycket som hela dagarna så har man ju dessutom ingen tid till att springa omkring på stan och fika och shoppa och sprätta iväg pengar till höger och vänster. Går man däremot hemma hela dagarna (och kanske är arbetslös) så kostar det ju multum.

Nu är iallafall lönen här. Vad ska jag göra med den?

Dagens chock

Sticky Bomb - trummis i Wilmer X. Här tar han en cigg. Och så tar du och tittar på bilderna nedan. Så ser Stig Bomb tydligen ut idag. Vad ska man säga? Bra eller anus?

Anus, va? Han tycker själv att han är SKIIIITSNYGG och killar som tycker att dom är SKIIIITSNYGGA går bara bort.

POFF! Bort!

En med noll koll kollar på Guldbaggegalan

Förra helgen hyrde vi APFLICKORNA. Hade inte en aning om att den var nominerad till Årets Bästa Film! på Guldbaggegalan men nu vet vi det. Tack. Vad fint. För jag förstår verkligen ingenting. Precis som vanligt med andra ord.
HUR I HELVETE KAN DEN VARA ÅRETS FILM? Nu ska här villigt erkännas att vi inte såg klart den här hyrfilmen i soffan. Vi kollade ungefär 40 minuter och det gav absolut ingen mersmak om man säger så. Gillade inte skådisarna, inte storyn, inte känslan. Den var bara....lam. Och trist. Men Guldbaggejuryn tyckte alltså om den. Fuck them, säger jag. Kronjuvelerna var inte ens nominerad i den här kategorin och bara där borde man ju anat en hel ugglekoloni i mossen.

Avslutningsvis några bittra ord om regissören Lisa Aschan och hennes urfula outfit (se nedan). Grå axelbandslös klänning som ser ut som om den när som helst är på väg att hasa ned till navelregionen....inte okej. Klart man måste stå på scen och skyla sig (se nedan). Hur tänkte du när du valde festblåsa, Lisa? Och hur tänkte du när du gjorde din aptråkiga film, Lisa?

Jag vill verkligen veta.
Dagens låt: Ruby tuesday - Rolling Stones.

För något år sedan var tisdagen min absoluta favoritdag. Nu låter det ju jättekonstigt. Speciellt i mina egna öron för på mitt nya jobbschema börjar jag halv tio på tisdagsförmiddagen och så går jag av passet halv sex ikväll. Det innebär i stora drag att man bara hinner hem och äta lite samt sova några ynka timmar för klockan 05.30 ska jag vara här igen för att köra till kl.12.30.

Inga sköna tisdagar mer alltså.

Tisdagar suger. FETT.

Jonas Gardells senaste statusrad på facebook

Skidskytte. Förstår inte grejen. Varför just skidor och skytte? Varför inte bandy och skytte? Eller backhoppning och skytte?

Tresteg. Förstår inte grejen. Varför inte sju steg? Eller två paraplysteg plus fyra myrsteg? Vem bestämde tre? SVARA!

Femmil på skidor. Förstår inte grejen. Varför inte ta bilen?

Ha ha. Ska vi gifta oss Jonas? Va, nä, just det, du är ju bög. Vad synd. Vi kunde haft så kul ihop annars.....

Hemskt mycket hej

Hej hej. Vad gör ni? Jobbar? Jaha. Ja, en annan börjar ju inte förräns kl.12.22 så jag kan berätta att jag gör ingenting just nu. Det får man göra om man har varit ute på en långpromenad (med långpromenad menas att man är ute och går i minst 30 minuter. Så. Nu vet ni det också) i snö och halka och efter det, varit på, tada! Willys och handlat.
Och så var det då det här med hejjandet. På mina promenader går jag mest och stirrar i backen eftersom jag är maniskt rädd för att ramla. Måste ha råkoll på alla isfläckar.
Ungefär i höjd med kyrkogården så kommer en glad, nej förresten, MYCKET glad kvinna emot mig. Hon ler glatt, nej förresten, MYCKET glatt emot mig och säger Hej! Jag känner inte henne och hon känner inte mig. Hej! säger jag och försöker se åtminstone en promille lika glad ut som hon. Och det var liksom allt.
Säg hej. Gå förbi. Ändå känner jag att jag blir så himla uppåt av sådana här banala vardagssituationer. Om ett litet ynka Hej! av en okänd glading kan få en på så bra humör så borde vi alla heja på varandra när vi möts på en väg där det liksom bara är vi. Eller när vi går i skogen. Eller lite varstans. Kostar ingenting. Bara lite, lite mod.
Heja på. Heja heja!

Dagens låt: Life - Sonique.
Skjutsar upp Skägget till klubben. Åker förbi skylten där det står "Ekhagens gästhem". Tänker att när man har Ekhagens gästhem i sin adress - då vet man att det är slut på allt. Kört. Här dog till exempel Kulturhus-Egon. Var är Egon nu? Så där börjar mina tankar snurra. När jag en timme senare är ute på min långpromenad (30 minuter!) så tänker jag ännu mera på döden. Jag gör det ganska ofta har jag märkt. Tänker på den ledsna, uppgivna och rullstolsburne mannen i nyheterna igår som drabbats av en ilsken urinblåsecancer och som behövde en halv miljon för att kunna få behandling i USA. Hade jag varit den där smålänningen som kammade hem 123 miljoner på lotto så hade jag gladeligen skickat honom pengarna.
Är så ini bomben tacksam för att vi är friska i familjen. Tacksam för livet helt enkelt.

Den här dagen går inte till världshistorien. Heller.

Klockan är ungefär halv ett på natten när en tredjedel av festsällskapet hoppar in en bil och far hemåt. Kvar på min "tjejfest" (åh, vad det låter fånigt. Urfånigt!) är bara Marina och Lena. Vi hamnar där man alltid hamnar, pratandes om män och relationer. Halv tre går sista gästen och jag och Luther (den jobbige jäveln på min vänstra axel) tar hand om den grandiosa monsterdisken. Trekvart senare sluter jag mina ögon och drömmer om sällskap med alternativa människor som ska gå på konsert mitt i natten och om hur jag slingrar mig för att slippa hänga med.
Eftersom jag tyvärr är begåvad med en slags superhörsel som skulle göra Stålmannen grön av avundsjuka så vaknar jag av en lamjamade katt utanför ytterdörren.
Släpper in Mats som varit ute och rullat hatt eller vad nu katter sysslar med I SNÖN hela natten. Han går in till köket på sitt lite så där nonchalanta sätt och sätter därefter ett nytt personligt rekord i kattmatsslukning. Somnar om. Vaknar. Äter frukost. Packar tretton paket till traderakunder över hela norden. Jag har blivit lite rikare inatt.

Åker till återvinningscentralen för fjärde gången den här veckan. Finns det ett sopberg så är jag skyldig till hela ett. Så bara måste det vara.
Åker till domedagsprofeterna på Liljeholmen och äter lunch med ungarna som har sovit över där i natt.
Ungefär två minuter in i lunchen får jag veta att supervulkanen i Yellowstones nationalpark är i rörelse. Får den ett utbrott så ödeläggs hela USA och temperaturerna i Europa sjunker med tolv grader. Vid kaffet och kakan får jag höra om supermeteoriten som ska passera här år 2028, fast orka. Då har ju jorden liksom redan gått under om man får tror bayamayafolket.
Efter den trevliga och icke alls ångestskapande lunchen, nädå, så blir det hemfärd mot soffan. Hör att ena ungen spelar dataspel och att den andra drar ut med sin "snowboard" (snowracer heter det om jag får be) med bästa kompisen.
Vaknar efter två timmars sömn. Äter. Chipssuget gör sig påmint men med tanke på bulan som blir allt mer framträdande ungefär mitt på min lekamen så tittar jag ledset mot fruktskålen istället.

Imorgon är det måndag. På måndagar dricker man inte alkohol.

Dagens låt: I don't like mondays - Boomtown Rats.
Jomen jag gillar ju måndagar. Allt börjar om - nästan som en slags nyårsdag light. Man lovar sig själv bot och bättring och så håller man hårt på det ett litet tag och på onsdagen är allt som vanligt igen. Man finner sig själv stå inne på Willys favoritavdelning och tumma på de olika chipspåsarna "för det är ju trots allt snart helg och på helgerna MÅSTE man få unna sig lite extra gott."
Luther kan ta och hoppa bort från mina axlar, tycker jag, och så kanske Anna Skipper kan sätta sig där istället?
Från pest. Till kolera.

Ska det bli krig nu?

Går ner till källaren. Tar en titt utanför tvättstugan för att kolla om den är ledig. Upptäcker att den inte är det. Upptäcker en annan sak också. En otrevlig sak. Någon har strukit över mitt namn på tvättlistan (vi har en vanlig pappers A4:a där man skriver in sig med blyertspenna, riktigt antikt och coolt). Jag suddar ut och skriver i mitt namn på nytt. Fredag 20/1 kl.7-14 ska JUNESTRÖM tvätta.
Så blir det då fredag 20/1 kl.7 och jag kånkar ner min stora tvättkorg till tvättstugan. Slänger ett getöga på tvättlistan och upptäcker då att nån jävel strukit över mig igen!! Jag känner att pulsen går upp ett eller femtiofem snäpp och samtidigt som jag stuvar in skitiga handdukar och gamla dammiga strumpor i tvättmaskinerna så arbetar min stackars hjärna för högtryck.

Vem i detta hus retar sig på mig? (det är bara tio olika hyresgäster här). Vad har jag gjort för att någon ska reta sig på mig för? (Jag har minimal kontakt med grannarna, jag hejar glatt och spelar inte hög musik och på sommaren klipper vi gräset som man ska). Vem? Varför? Vem? Varför?

Jag lät namnet vara överstruket och så skrev jag dit mitt namn på en ny tvättid. Ska bli spännande att se om min hemlige antagonist gör misstaget att kladda på listan igen. Gör han det, jag tror det är en han nämligen, så är det K R I G!
Tips på läckra hämndmetoder emottages tacksamt.
Det är nästan så jag hoppas att tvättstugemarodören slår till igen.......

Dagens låt: It's a heartache - Bonnie Tyler.
Kunde hon inte sjungit om headache istället? Det märks verkligen att min hjärna inte är van att jobba för högtryck - huvudet bara spränger nu. Det hjälpte inte ens med promenad utmed ån och en kopp kaffe ovanpå det. Jag får helt enkelt kalla in TREO med citronsmak innan jag beger mig till jobbet.
Imorgon - fest! Något säger mig att jag får ropa på TREO på söndag igen.

Utmaning på uppmaning

Sparkling tycker om utmaningar och listor och tydligen har det cirkulerat listor på olika bloggar men varken hon eller jag har blivit inbjudna. Så hon bjöd in sig själv, smart upplägg tycker jag, och sedan tyckte hon att jag också skulle joina. Okej då. Hey ho - let's go!

1. Vad gjorde du för tio år sedan?
2002 alltså. Då var jag ganska gravid och gick säkert sådär gravidaktigt och bredbent på jobbet som jag hade då. På KULTURHUSET. Ibland slår det mig att guuuud, vad kul vi hade! Vilket roligt jobb. Jag var där i närmare femton år och det var en fest att gå till kneget mer eller mindre varenda dag. Jo, det är sant. Att vara gravid var också skitkul och håll med om att ni just nu tänkte att jag måste vara världens mest positiva person?

2. Vad gjorde du för ett år sedan?
Då var jag färsk vikarie här på trafikredaktionen och hade stora svettringar under armarna efter varje pass. Och när jag inte svettades eller rapporterade trafiklägen så jobbade jag extra på särskolan. Hyfsat kul var det. Numera har jag lagt ned svettandet.

3. Fem snacks du gillar?
Grillchips, ostbollar, ostbågar, popcorn, guldnougat. Grillchips är klar etta och de andra kommer hasande låååååångt efter.

4. Fem sånger du kan hela texten till?
HUR kan knarkande rockstjärnor och dramatenskådisar lära sig hela textsjok utantill? Jag begriper't inte. Jag tror inte jag kan endaste låttext utantill (fast det kan jag säkert om jag anstränger mig) så jag sejfar och säger Min kära lilla ponny, Gubben Noak, Blinka lilla stjärna, Boten Anna (tror jag) och så Beatles Why don't we do it in the road. Mitt minne är ytterst ihåligt som ni kanske förstår.

5. Fem saker du skulle göra om du blev mångmiljonär?
Tokrenovera vår lägenhet (jag vill bo kvar i vår sketna bostadsrätt - töntigt, va?) Skaffa ett sommarhus på Gotland. Uppgradera fordonsparken vilket då skulle innebära att jag skulle äga bensinslukande raggarbilar och en egen traktor. Skaffa en egen kombinerad kock/massör/livscoach. Skänka pengar till höger och vänster - alla ska bli glada!

6. Fem dåliga ovanor?
Att jag slickar av allt det goda pulvret från chipsen och SEDAN dippar. OBS! Jag gör det inte i finare sällskap. Att jag ofta slänger småskräp på andra ställen än där de ska vara - därför kan man ofta hitta nagelbitar och små papperstussar i blomkrukor hemma hos mig. Jag kan rapa och äckla mig med människor som jag inte har problem med. Det var tre saker men de var så otäcka att de borde räknas som fem.
Jag får skärpa mig innan jag får Magdalena Ribbing, eller vad nu det där vett- och etikettmonstret heter, på mig.

7. Fem saker du gillar att göra?
Ligga i soffan med Mats och hans gråa päls på bröstet. Läsa. Hänga vid datorn. Gå i skogen. Äta.

8. Fem saker du aldrig skulle klä dig i?
Här skrev Sparkling "naziuniform", ha ha , mycket roligt. Jag väljer istället följande plagg:

1. Hoodie som man köper på marknad med en jävla indian och/eller ylande varg på bröstet.
2. Fabrikstrasiga jeans, extra no no på stentvättat.
3. Slampiga toppar, kjolar och lårhöga lackstövlar. Tänk PORNSTAR.
4. Murarskjorta.
5. Blus med puffärmar.

9. Fem favoritleksaker?
Min gamla Honda. Bilen. Datorn. Barnen (nej, de är ju verkligen inga leksaker men de är rätt roliga att busa med och om man leker med något kan man väl säga att det är en slags leksak. Ni får stämma mig om jag har fel.) Och så säger jag frågesportsspel. Rappakalja Total - himla kul leksak!
Måste även tillägga att jag är stolt över att jag inte äger en smartphone eller Iphone där man bara viftar och drar med sina feta fingrar över en liten display. Jag äger inget dylikt OCH DET ÄR SÅ FÖRBANNAT SKÖNT! Åh, vad jag verkligen skiter i wordfeud.

10. Tio personer som jag vill se göra den här utmaningen.
Jag läser ju nästan inga bloggar så jag får säga Sara, Hoodoo och Knegarn. Hoppas ni är på.

Jag ska bli nye Joe Labero

Finns det något som imponerar mer på en än en duktig trollkarl? Och finns det något annat än fiffiga, helt oförklarliga, trolleritricks som gör att man känner sig som en helt urblåst idiot? Ja, det gör det förstås, men nu vill jag berätta om hur det går till på min retliga arbetsplats ibland.
Man går in i studion intill, K7 heter den tror jag, och där står man med resten av gänget och väntar på sin tur för att berätta livsviktiga saker som att "det är lugnt ute på vägarna den här morgonen."

Alldeles nyss händer följande: Innan den gröna lampan tänds och man är i sändning tar den ena programledaren fram sina händer framför näsan på mig och trollar bort och tillbaka sin ring med några hastiga handrörelser.
"En gång till!" tjatar jag med papegojliknande röst. "Bara EN gång till!"
Trots att jag står en decimeter från själva trollkarlen/programledaren ser jag inte hur fasen han bär sig åt. Irriterande för att inte säga, jäkligt irriterande, att inte fatta tricket!
MEN, och nu kommer det fina i den här bloggerskans kråksång, han avslöjar faktiskt hur han gör. HA! Fatta vad jag ska hem och öva nu. Är det nån som har ett partytrick framöver så är det jag.
Carl-Einar, Joe och allt vad ni heter. SE UPP!

Dagens låt: Let's work together - Canned heat.
Åh, vad sabla skönt det är att vara igång och jobba igen. Det är rena rama semestern jämfört med att gå hemma. Är jag hemma så ser jag bara hur skitiga fönstren är, att blommorna måste vattnas/duschas, att garderoberna bågnar av kläder som ingen använder, att det är dammigt, att diskbänken måste putsas och toan med! För bövelen!
Här på radion är det skitlångt till närmsta diskbänk och trots att jag ser att det är dammigt på våra skrivbord så bara rycker jag på axlarna och tänker den fina tanken att "det får någon annan som har betalt för det faktiskt göra".
Jag = en arbetsgivares våta dröm?

Så här ser författaren Liza Bäckbrant ut:

Tur att man inte jobbar som bokförläggare. Hittar följande inlägg på fejjan:

"Jag fick en tunn bok i min hand och öppnade den utan att veta vad jag hade att förvänta mig. Författaren var okänd för mig och bokens titel: E De Natt gav snarare fler frågor än svar. Men boken fångade mig från första stund. Den handlar om en bikertjej som besöker bikerfester, kör hoj, campar, förälskar sig. Den handlar om skrattet, glädjen och galenskapen i bikerlivet!

Boken är ett koncentrat av alla de händelser vi alla som levt inom bikerkulturen så väl känner igen oss i. Det är galet. Det är tokroligt och uppsluppet. Det är bikerlivet när det är som underbarast och dyrbarast. Det är en bok att läsa flera gånger då den väcker till liv nya, egna minnen av liknande karaktär varje gång.

Författaren har ett helt eget sätt att behandla det svenska språket. Ordföljd och prepositionsanvändning är vad man kan kalla kreativt men vad har det för betydelse?

Boken når fram, fångar en, bjuder in och formligen kastar läsaren in i författarens upplevelse av bikervärlden. Tid och rum upphör och man vandrar eller rättare sagt kör sin hoj längs minnenas allé tillsammans med Lisa Bäckbrant. Boken förmedlar en känsla. Känslan av bikerkulturens essens och vad mer kan man nånsin begära att en författare ska kunna ge läsaren? Boken är bikerkulturen när den som bäst och underbarast!

Boken består av två delar. En ljus skildring av en bikertjejs upplevelser och en andra del som är betydligt mer mörk och dyster. Liksom bikerlivet äger bägge sidor så gör också boken så. Det kostar på att vara biker. Det är inget enkelt liv. Myndigheterna gör det svårt men värmen, brödraskapet och upplevelserna gör det alltid värt det. Bokens mörker handlar inte om bikerförföljelser utan om livet efter en olycka och, Anna, den kvinnliga huvudpersonens anhöriga och vänners upplevelser av förloppet. Jag skall inte här avslöja handlingen bara att den som lärt känna Anna i bokens första del berörs i grunden av den avslutande delen. Även här är ”Det kunde varit jag”- känslan hela tiden närvarande.

Jag vill här citera vad en biker skrivit till författaren om sin personliga läsupplevelse: Hej! Tog stående frukost skulle ut o jobba m vagnen! Öppnade boken tänkte kika lite bara. Hmmm, nåja blev stående bokläsning från början till slutet under köksfläkten som stått på fullt ös o jag hann inte ens tända en cigg?? Fattar du resencionen?? Tack för boken! Det var med en klump i halsen o tårar i ögonen jag insåg att den var slut. Hans kompisar förklarade senare att personen aldrig ens läste böcker. Kan man få en bättre recension?

Jag avslutar recensionen genom att mana till handling: Köp boken! It´s a keeper! Du kommer att plocka fram den många gånger i livet framöver då den är oss. Den är bikerkultur! Boken är på 85 sidor och kostar 114 kr. Och, den är värd varenda krona!

Klicka på länken nedan. Fyll i boktiteln: E De Natt i sökrutan och klicka på sökknappen så kommer du till köpsidan och kan göra din beställning."

https://www.vulkan.se/Resultat.aspx

Ha ha ha! Så. Himla. Dåligt!!! Jag vill ha ett ex av boken och ligga och hånskratta. Vad säger du Sparkling? Sugen?

Katt mus katt mus

Klockan är 05.10 på måndagsmorgonen och jag öppnar ytterdörren mot världen utanför och går ut. Mot jobbet. Med i följe har jag Mats, grå snygg kattherre som också ska till jobbet. Mitt jobb är att rapportera om trafik, vad hans går ut på är lite mer oklart och diffust. Jagar han möss? Fåglar? Sätter han på kattbrudar? Ligger under bilar och trycker? Springer efter flygande löv? Skiter/gödslar i grannens rabatter?
Har god lust att sätta på honom en liten nattkamera för att få lite klarhet. Fast egentligen - är det inte det man gillar med katter? Att de är så där mystiska och hemlighetsfulla, tuffa men ända gosiga? Vansinnigt gosiga! Prrrr, nu känner jag att jag längtar efter hans whiskasdoftande andedräkt, hans trajjande tassar och allmänt gråsnygga uppenbarelse.
Må du leva i all evighet, Mats!

Säj no måår

Bensin i blodet

Lördagsmorgon. Solen skiner. Det är frukost i det fridfulla hemmet.
"Vad säger ni om att åka ut idag med den nya fräna bilen?"
"Vart då?"
"Vi kan åka till Vida Vättern och käka räkmacka."
"Hur långt är det dit? Jag vill inte ha räkmacka!"
"Inte jag heller. Hur LÅNGT är det?"
Redan här börjar man lacka ur. Jäkla ungar. Hade det varit JAG när JAG var liten hade jag gladeligen åkt två varv runt jordklotet i en så skitcool bil, men inte våra barn inte. De är luttrade och inget är riktigt kul. Sidovagn, sådär kul, motorcykel, nja, muskelbil, tja. Får vi titta på teve istället?
"Ungefär fyra mil."
"ÅH. Näääää. Det är så LÅÅÅÅNGT, jag vill hellre vara hemma eller leka med en kompis!" (sonen hänger mycket löst vid den här tidpunkten, jag är redo att ringa och boka in en resa. Till mig själv. Ungarna uppskattar ju ändå ingenting. De kan sitta där och glo på Barnkanalen, jag blir så himla lack, numret, vad är numret till Solresor?)

Efter en dryg halvtimmes lirkande, ryande och övertalning så sitter vi äntligen i bilen. En Pontiac TransAm med V8-motor. Det är annat än Toyota Corolla och Ford Fiesta det här. På en raksträcka gasar Skägget till och det blir en "kickback-effekt", det känns som om man slungas bakåt när man accelerar framåt, jättekul, jag vill också köra, mermermer! och vad händer då? Jo, sonen börjar stortjuta och skriker "pappa, gör inte så! Kör inte så fort. Jag tycker du ska köra på ettan till Gränna!"

HAHAHA! Vi har en V8:a och vi kör bara på ettans växel. Vi är helt crazy liksom!

En sak är säker. Det är bara tre stycken personer som har bensin i blodet i den här familjen. Den fjärde vet jag inte vad han har. Förmodligen messmör.

The ring

Nu behöver jag din hjälp här. En ny ring. Mässing. Vad tycker du? Snygg? Ful? Tuff? Cool? Tantig?
Snälla - jag behöver din åsikt och var inte rädd för att tycka till! Jag blir inte arg/förnärmad vad du än tycker. Bre gärna på! Kom igen!

Min zebralag

Om du ska gå över ett övergångsställe är det fint om du följer nedanstående regler för då gör du åtminstone så att EN bilist (jag) slipper bli sanslöst irriterad och förhöjer sitt blodtryck.

REGLER FÖR PASSAGE ÖVER ÖVERGÅNGSSTÄLLE NÄR DET KOMMER BILAR OCH DU VILL KOMMA ÖVER GATAN MED LIVHANKEN I BEHÅLL:

1. Titta gärna åt båda hållen innan du störtar rätt ut i gatan. Det KAN ju faktiskt vara så att Bertil, 85, är ute och rattar och han har ingen koll på att du just gått rätt ut på övergångsstället för att du till varje pris måste hävda din rätt till företräde. Blir du mosad får du tamejfan skylla dig själv (tycker jag.)
2. När du etablerat ögonkontakt med bilist som är välvillig till att släppa fram dig - bläng inte då surt och MISSTÄNKSAMT - det skapar så himla mycket irritation och irriterade bilförare kan plötsligt få ett hjärnsläpp och blir du mosad får du tamejfan skylla dig själv (kan man kanske tycka.)
3. Om du är ung och rask - försök att inte SLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄPA dig över. Gå med raska steg annars kanske en stressad bilförare får panikångest och tänker men det var då själve fan vilken jävla sölkorv!!! och så mosar han/hon dig.

Tre enkla regler alltså. Det kan väl inte vara så svårt? Titta, tacka, spring! Titta, tacka, spring! Superlätt att komma ihåg.

Krama varandra i trafiken.

HADES

Sista semesterdagen har gjort entré. Jag bara VET att när jag tittar tillbaka på de här två lediga veckorna så kommer jag tänka att varför gjorde jag inte det och det? Varför gick jag till exempel inte långlånga promenader i skogen för? (för att vädret var för jävligt, för att jag inte pallade, för att för att för att...). Varför reste jag inte iväg? (räknas inte Göteborg och Ullared?)
Så vad gör jag då på min sista semesterdag? Jo, jag ska åka till Hades. Eller A6 köpcenter då då. Eller som busschauffören sa en gång för länge sedan när jag jobbade på OBS! reklamavdelning och vi var framme vid A6 busshållplats: "Och då kan alla som ska till Mammons tempel kliva av här!" Det var bara jag i hela bussen som fattade vad den fyndige där framme vid ratten menade.
Nu måste jag iallafall ha tag på en skrivare samt en lång tajt klänning att ha under andra tröjor som täcker röven. Jag måste in till IKEA och köpa deras braiga batterier. Jag måste säkert hetsköpa något annat också. Jag har blivit mer eller mindre köpgalen verkar det som.

Från och med februari inleds mitt nya buy-almost-nothing-if it's-not- really-really-REALLY!-necessary-year.

Vadd vaddå?

Vilken jävla dag. Tröttsam med mycket få roliga inslag. Mitt i natten får jag agera taxichaufför och är kvällströtta människan som är jag uppe på natten är jag trött hela dagen därpå. Trött = grinig.
Stressar som en idiot på morgonen. Skjutsar barnen till skolan och dom kommer i tid med nöd och näppe. Handlar på Willys. Det gör jag varannan dag känns det som. Skåpen bågnar - ändå är det alltid något som saknas. Idag var det mjölk, fil, kattmat och juice.
Åker hem. Gör misstaget att sätta mig vid datorn för att skriva ut en paketlapp till ett traderapaket. När jag har betalat 37 kronor och trycker på "skriv ut" så pajar skrivaren. Detta sysselsätter sedan mig resten av dagen och med facit i hand så kan jag återigen konstatera att snålheten alltid bedrar visheten. Nej, Stefans flådiga skrivare som jag fick ärva av honom, gratis, funkade förstås inte. Men skit samma. Jocke kom hit och supportade och sedan ramlade Stefan in med en jobbig hund samt inte fullt så jobbiga semlor i sällskap. Midjemåttet ökar sakta men säkert....
Rensar ur ett skåp samtidigt som Mille pratar med sin HÖGA röst om ditt och datt och Wendy berättar att hon drömt att hon stoppat in sitt huvud i en sockervaddsmaskin och att hon haft sockervadd kring hela huvudet. Kul. Hon har tydligen ärvt sin mammas galna drömmar.
Chattar med en lattjo programledare i P4 Halland. Skägget kommer hem med en ny Pontiac. Vi har blivit en raggarfamilj.

Livet rullar på.

Reklamera mera

I juni var vi i Halmstad och en av dom dagarna var vi i Ullared. Då passade jag på att köpa en ny digitalkamera där. Den har funkat bra men för tre dagar sedan så blev bilderna plötsligt suddiga på en och samma fläck (se bild). Det var ju hemskt lägligt eftersom att Stefan och jag bestämt oss för att sprätta iväg med återstoden av decemberlönerna till Ullared. Då kunde jag ju ta med mig kameran och reklamera. Jaaaa. Vad braaaa. Mig kör man inte med. Jag är en mycket medveten konsument jag. Sagt och gjort. Ullared blev det och i min väska låg kamerakartongen med sparat gammalt kvitto och allt. Nu du LUMIX!
Framme vid VARUBYTESDISKEN får jag snabbt hjälp av två kvinnor som engagerar sig i min lilla digitala kamrat. Lappar skrivs och plötsligt får den ena en idé och springer iväg med lummibaby. Det är tydligen någon tekniskt bevandrad man på våning 2 som de vill rådfråga. Jag får ett inlämningskvitto och jag kan snart komma tillbaka.
Jag går en sväng och när jag lydigt svansar tillbaka ringlar kön lång framför VARUBYTESDISKEN. Jag sällar mig till missnöjessskocken. Efter några minuter är jag framme vid kvinnorna igen.
"Just det ja - det var du med kameran. Här!"
Jag får kameran i min hand och nu fungerar den mirakulöst igen. Kvinnan visar ett kort som nyss har tagits med den på en man som jobbar, säkert på våning 2. Inget sudd, ingen dimmig fläck.
"Han rengjorde bara linsen. Det var inte svårare än så" säger kvinnan till den korkade kunden hon har framför sig som plötsligt har fått så röda kinder av någon konstig anledning.
"Jaha! Vad bra! Tack! Tack!" säger rödkindade överentusiastiskt och går jämfotahoppandes därifrån.
Bortgjord. Och det var ändå inte allt. Har ni någon gång suttit på en offentlig toalett och pinkat och plötsligt öppnar någon dörren som korkskallen som sitter och pinkar glömt att låsa? Inte? Nämen det har jag.
Idag. I Ullared.

Jerry Williams sjunger duett

Min nattsömn går inte av för hackor. Eller så kanske det är just det den gör. Den är HACKIG. Jag sover lite i soffan. Vaknar. Hoppar i säng. Somnar. Vaknar när ytterligare en person dunsar ned i sängen. Somnar. Vaknar. Tripptrapptripptrapp i trappan och där kom Mille, ja. Ny duns i sängen. Somnar. Vaknar. Katten vill in. Somnar. Och börjar drömma om Jerryfuckingwilliams!
Han är jättesmal och faktiskt ganska så snygg i drömmen och han har spelat in en video till sin nya platta och på inrådan från Lennart Lindberg (trafikreporter på mitt jobb) så har han även gjort en duett med SARA! Klart som korvspad att man är nyfiken på hur detta samarbete avlöpt. Jag och Jerry går in i ett rum i väntan på uppspelning av videon och han är ganska blyg men jag maler minsann på om än det ena än det andra. "Hur kom det sig att han tackade ja till att sjunga med en helt okänd förmåga?", "Är han nöjd med samarbetet?" och så vidare.
Nu har jag inte så mycket minne av hur själva låten lät men Sara sjöng med en riktigt ljus stämma och det lät lite Frälsis över det hela. Med i videon är även Jerrys kvinnliga manager och hon har sin blus uppknäppt ned till naveln i hopp om att se lite sexig ut. Jag puffar på Jerry och viskar i hans öra att "Det ser ju för sjutton ut som en man med bröst och peruk."
Han småler lite avmätt.

Drömtydning någon?

Dagens låt: Did I tell you? - Jerryfuckingwilliams.
Did I tell you att idag ska jag fortsätta städrejset här hemma? Jaså, det hade jag. Men att jag ska till Erikshjälpen idag då? Det har jag väl inte talat om? Jodå, förstår ni. Klockan 12.00 pip så är det jag som tar ett språng in i fyndmeckat numero uno. Och imorgon ska jag till Ullared. Kom inte och säg att jag inte har gjort en uppryckning!

Lätt uttråkad hemmafru

Kan jag få börja jobba snart, tack. Jag kan börja redan imorgon.
För så är det. Att vara hemma är ju asjobbigt. Eftersom någon, kan det vara Luther? sitter på ens axlar från tidiga morgonen till sena kvällen och manar på en att man ska göra det och det och det. Och när man gjort det så skriker han: Och DET DÄR OCKSÅ!
Har tvättat, strukit, tvättat lite till, dammsugit, packat traderapaket, städat Wendys rum, gjort broccolisoppa, tagit ur allt porslin ur ett skåp, diskat det samt skurat hyllorna där inne samtidigt som radion underhöll och Lotta Bromé intervjuade härliga Kim Anderzon, vars liv säkert är mer spännande och givande på en dag än vad mitt är på ett helt år. Kim skulle säkert inte ägna sin sista semestervecka åt att rensa skåp och tvätta hyllor inte. Hon skulle sticka utomlands istället och flirta med spanjacker och hålla på med gruppfemmor i sann bohemisk 70-talsanda hon.

Ja, här i Huskvarna leker livet vill jag lova. Imorgon ska jag städa ur Milles rum och så ska jag ta och rengöra det andra skåpet med alla tallrikar, glas, muggar, äggkoppar och gräddkannor och kom inte och påstå annat än att jag är ett riktigt hemmafruämne!

När jag är 65 ska jag knäppa av mig förklädet och bli som Kim. Kan knappt bärga mig.

Dagens låt: I can buy you - Cardigans.
Alltså min svärmor. Går det en enda dag utan att hon kommer hit med prylar? Idag fick barnen två klubbor, två böcker (varav de redan fått den ena av henne så nu har vi dubletter) och jag fick ost samt tvättmedel. Igår fick vi en sockerkaka och klistermärken. Och dagen innan dess fick vi en kasse med gamla kläder och två flak med ägg. Toarullarna har jag väl redan berättat om. Tänk om man kunde få alla pengarna hon lägger på oss varje månad istället. Då skulle jag ju kunna sluta jobba och bara vara hemmafru eller vad säger jag? Nu ångrar jag mig. Du får gärna fortsätta komma med prylarna, svärmor. Gör det. Komsikomsi.

Loppistanter ska man inte lita på

Sitter på loppisen och med mig i kartongerna har jag som alltid en hel drös med böcker till försäljning. Jag tar 5:- för en pocket och 10:- för en inbunden. En blonderad, glasögonprydd kvinna i övre medelåldern kommer och börjar peta bland böckerna och plötsligt står hon och viftar med boken Potensgivarna.
"Åh, den här är så rolig!" utbrister hon.
Jag jaha-ar och nickar och försöker se lagom inställsam ut. Potensgivarna? Vad är det för bok? Och hur har den hamnat bland MINA böcker? Eftersom kvinnan tydligen redan har läst detta mästerverk så stoppar jag ner pocketboken i min väska. Den tänker jag läsa innan jag säljer den vidare. Den är säkert jättebra. Och rolig. Och underfundig.
Med facit i hand ska jag lägga till ytterligare några adjektiv. LÄTTLÄST. URDÅLIG.
Jag har verkligen haft monumental otur vad det gäller böcker senaste tiden. Med ett undantag. Sparkling tipsade om Hungerspelen av Suzanne Collins och den läste jag ut i ett nafs. Ska läsa uppföljarna också hade jag tänkt men än har jag inte fått ändan ur vagnen.
Iallafall. Potensgivarna. Läs den inte. Det känns som om författaren har skrivit en bok för gamla bönder som aldrig läst en bok i hela sitt liv och till den skaran hör inte jag. Jag kräver lite mer än bonnig utedassromantik. Blä.
Jädra loppistant! Ikväll är det rockiga jag som börjar läsa Rekviem för John Cummings av Bengt Ohlsson.
Jag hoppas och tror att den inte innehåller ett endaste utedass. Gabba gabba hey!

Där rök ringen

Titta på min högra hand. Ser ni att det glimmar betänkligt där? Då kan jag berätta att ringen kommer från Kalevaala och den har varit min bundsförvant i säkert 15 år. Sån är jag. Hittar jag något jag trivs med så har jag det alltid, jämt - ända tills det går sönder. Nu HAR den gått sönder. Efter att vi var i Göteborg i torsdags och kommit hem så kände jag plötsligt att det var då fan vad det sticks på ringfingret då! Tar en titt och upptäcker att en stor bit har lossnat (och jag hittar den inte) och nu är det finska kokta fläsket stekt. Helvete!
I tre dagar har jag alltså varit utan den nu och jag känner mig inte som hundra procent JAG. Det är något som fattas och det börjar såklart på r och slutar på ingen.
Går den att laga? Eller ska jag köpa en ny och med ny menar jag förstås en EXAKT likadan?
Jag som hade kalkylerat med en billig månad och allt.
Helvete igen.


Dagens låt: Mama, we're all crazy now - Slade.
Är ute i skogen idag på tipspromenad. Mille har gått med högst motvillligt (allt är med andra ord PRECIS som vanligt) men i skogen tinar han plötsligt upp trots att han glömt ta på sig långkallingar under jeansen:
"Jag vill inte ha nån annan mamma. Du är snäll och bra och du har ett så skönt ansikte!"
Snacka om egoboost. Ett Millecitat om dagen gör gott i hela magen. Som jag brukar säga.

En sorgens dag

PRATA INTE MED MIG! Jag har sorg. Idag har jag förlorat en vän. Eller vän och vän, en sak, nej, illusionen om att magen var borta för alltid. Att jag var en av de där som kunde smäcka i mig hur mycket mat som helst (julmust, bearnaisesås, grädde, bullar, chips i mängder, dipsåser, mums, slask, mumsimums) utan att gå upp ett ynka gram i vikt.
Så var det ju i somras under några veckor och magen var relativt platt och trött och jag kom i kläder där det stod XS och 36 och då trodde jag i min enfald att nu ska det väl vara så här för alltid?.
Klev upp på vågen idag. PRATA INTE MED MIG! Jag har sorg.

Hur man skrämmer slag på sonen

Buuu......här kommer.....buuuuu...spööööööket! Blir sonen rädd? Nej. han blir inte rädd. Han är inte rädd för mumier, zombies, varulvar, vampyrer eller jättehajen, vindsurfarnas skräck heller.
Det ska mer till. Mycket mer.
Så här enkelt går ni till väga om han ska bli så rädd att han nästan gör i brallorna:
Sätt honom i en bil. Ha så lite bensin som möjligt i tanken. Prata lite löst om att "nämen, oj, titta här då på bensinmätaren! Jag undrar om bensinen kommer räcka?" Avvakta en nanosekund. Invänta den starka, milt sagt överdrivna reaktionen från barnstolen där bak.
ÄR BENSINEN SLUT KOMMER DEN INTE RÄCKA KOMMER VI FÅ BENSINSTOPPP NU MAMMMAMAMMAMAMMA...BUHU JAG ÄR BUHU...RÄÄÄHÄHÄHÄHÄDD!

Hur kan man vara så överdrivet rädd för bensinstopp? Jag bara undrar.
En enda gång har han varit med i bilen då vi fick bensinstopp. Det var vinter, det var i backen upp mot Bankeryd och det högst opålitliga Skägget hade precis bedyrat att det var absolut ingen, nähähähäääädå, risk alls att bensinen var på upphällningen, men det var det ju och det var ett jäkla hallå med olika telefonsamtal till kreti och pleti innan vi fick hjälp. Var det där och då Mille blev så paniskt rädd?
Shell inte på mig - för jag vet inte.


Dagens låt: Son of Falcon Eddie - Hurriganes.
Nu är han här igen. Eddie. Det är tydligen pappahelg i Huskvarna och då kommer Eddie hit för att umgås med sin pappa under två dagar men just det, han är ju för fasen HÄR hela tiden! Vill inte hans pappa vara med honom när de ses bara VARANNAN helg? Som det är nu känns det snarare som om JAG har råkat få vårdnaden om ett barn. Okej. Men då återstår bara en fråga till. Var fan är vårdnadsbidraget?

Röd som en tomat

Mina drömmar blir allt snurrigare alltså. I natt har jag drömt om en rockkille här i stan som jag var olyckligt kär i för 32 år sedan. Vi kan kalla honom Max.
I drömmen så är jag och Max vid korvkiosken som ligger här vid Mjölkafållan i Huskvarna. Vi håller på med någon slags julklappsutdelning samtidigt som, det är nu det konstiga kommer i drömmen, delar på en burk med krossade tomater. Vi har hört att det ska vara så bra att ha just krossade tomater i håret (är det den där snake-oljan som spökar?) och nu kletar vi in det i våra huvuden. Jag är osminkad ska tilläggas också men som den härliga, otvungna kille som Max är så verkar han inte tycka att det är ett dugg lustigt. Det är liksom heeelt naturligt att vi två som knappt känner varandra håller på med krossadtomathårinpackning i varandras sällskap. I en korvkiosk. I Mjölkafållan.
Max tittar i en kasse och upptäcker att den är tom. Han saknar en klapp från någon som heter Jonna. Hon har i alla år gett honom en chokladkalender men i år - icke. Max ser konfunderad ut och skakar av sig obehagskänslan. Jag förstår att han inte fått någon julklapp av Jonna eftersom att hon har ju förstått att Max har en annan nu. Mig. Fast vi inte ens har uttalat att det är så.
"Jag tycker om dig!" säger Max.
"Jag gillar dig också. Jättemycket!" säger jag och så upptäcker jag att jag sagt alldeles för mycket och det blir pinsamt och jag börjar prata nervöst med korvgubben om datummärkning av korvar.
Sedan vaknar jag.

Nu tittar vi på "Det regnar köttbullar". Utan tomatkross i håret.

En doft av Sveriges framstjärt

Har idag sluppit ut ur hemmets bojor och fått göra storstan. Göteborg hette den och det är ju en hyfsat stor stad. Dessutom hittar jag hittar någorlunda bra där.
Efter att Skägget släppt av Stefan och mig så började vi vår shoppingrunda inne på Nordstan och sedan jobbade vi oss upp mot Haga. Fördelen med att vara ute och shoppa med Stefan är att han bangar inga affärer. Han älskar att handla och så blarrar han högljutt med alla expediter, skrattar högt och alla expediter blir förtjusta och till sig.
Det trista idag var bara det att jag begick ett stort misstag. Efter Brunnsparken råkade jag se att LUSH hade en butik och där är det livsfarligt att gå in. Man vill ha allt. Men man kan inte köpa allt för då skulle man bli utfattig och är det något jag är rädd för så är det att bli utfattig.
Iallafall. Om ni inte redan känner till det så säljer LUSH bl.a tvål i lösvikt och den ser så smaskig ut att man får en överväldigande stor lust att glufsa i sig ett par hekto. Efter att ha slagit ett par lovar inne i butiken så kom Stefan ut med någon konstig illalkuktande tvåltingest som hette nåt i stil med Snake-oil. Man skulle tydligen moffa in den i hårbotten innan dusch för att motverka torr (mjällig) hårbotten. Snåla jag kom ut tomhänt men på handen hade jag smetat in en liten klick Karma Kream. Ju längre bort jag kom från affären desto mer luktade det från handen. ÅH, VAD DET LUKTADE GOTT! Tänk att ha den som hudkräm och bara gå runt och lukta sådär himla gottigt hela dagarna. Och ÅH VAD JAG ÅNGRADE ATT JAG INTE KÖPTE DEN DÄR BURKEN FÖR 199:-! Skiiiiiit också.
När vi var ända borta på Haga var vi stelfrusna, trötta och hungriga och bara tanken på att gå hela vägen tillbaka till LUSH för en sketen burk kändes...nääää.

Så nu sitter jag här och deppar för att jag inte har en Karma Kream i min ägo. Det kunde varit värre, jag vet. Man kunde ju suttit här med Snake-oil i håret och känt sig riktigt, riktigt dum.

Blogga & Go!

Tidigt 90-tal var det när Wash & Go-reklamen dök upp. Det fanns ingen reklam som jag störde mig på som den. GUD, vad irriterande den var! Jag kommer ihåg att jag retade upp mig så på den svenska tjejen (hittade bara den engelska på tuben) att det var löjligt. Varför är hon och rotar i andras skåp??? ÅHHHHHH!

Jag bojkottade såklart produkten. Nån slags måtta får det faktiskt vara.
Då var Helt Apropå roligare att titta på:

Dagens bikt

Ibland är det skönt att få lätta sitt hjärta. Onsdagen den 4/1-2012 var dagen då jag erkände att jag har väldigt svårt för Tre Små Grisar. Ni vet jönköpingsbandet som sjunger på jönköpingsdialekt. De har sjungit om Taaaparondellen (Torparondellen) och Min gajja (min gojja, dvs min tjej) i över tjugo år nu och alla grisar, kor och huskvarnabor tycker att de är så fantastiska. Tänk att sjunga på så bred jönköpingska! Vad kul! Eller nä. Det är ju inte kul. Alls. Förlåt. Men det är inte min kind of humor. Jag skrattar inte åt buskis och jag tycker inte det är kul när folk racklar romani heller. Men fortsätt gärna sjunga. Att folk blir glada och har kul är ju jättebra. Jag kan lyssna på annat jag.

Och så ska jag erkänna att jag inte förstår grejen med Freddie Wadling. Att han har Så Bra Röst. För det har han inte tycker jag. Jag berörs inte ett milligram hur han än tar i med sina tjärfyllda lungor. Men man SKA ju tycka att han är så in i norden bra. Är det bara för att han är så sjukt ful (ja, nu sa jag DET också) och för att man tycker lite synd om honom som man måste låtsasnjuta när han tar ton? Jag vet inte. Jag vet bara att han inte är min kind of singer. Men lyssna vidare för all del, ni som vill och uppskattar't. Jag kan lyssna på annat jag.


Dagens låt: Bla bla bla -Egon Kjerrman.
Och när jag ändå är igång och biktar mig och gör mig pinsam så kan jag väl erkänna att förra veckan satt jag och youtubade upp den här gamla låten. Skrattade förnöjsamt och hade låten i huvudet resten av helgen. Att man blivit medelålders är ett faktum som är lika uppenbart som att Dolly Parton alltid sover på rygg.

Istället för inspiration: förvirring

I brist på annat kan vi väl låtsas att Kamratposten knackar på och vill göra en intervju.
"Hej Mirre! Vad heter du egentligen?"
"Jag heter egentligen Maria men det är bara några få i min omgivning som kallar mig det. Mirre har jag kallats sedan mellanstadiet och jag gillar det smeknamnet. Det är iallafall något bättre än Marre och Mia."
"Vilken är din favoritfärg?"
"Jag gillar alla färger men rött, svart och grönt tycker jag extra mycket om. Fulaste färgen jag vet är aprikos. Och beige."
"Vad har du för älsklingsrätt?"
"Vilka intressanta frågor ni ställer! Jättespännande! Va, nä, jag är inte ironisk....jag älskar sushi, caesarsallad, libanesisk mat, indisk mat, thaimat. Jag gillar egentligen det mesta!"
"Vilka idoler har du?"
"Där kom den, ja! Hm, idoler....då måste jag nog svara att jag inte har några idoler längre för när man är så här gammal så tappar man allt sånt där roligt och man vill hellre ägna sig åt Melodikryss, promenader, att mata änderna och göra egna sillinläggningar och såna saker. Men okej. När jag var yngre så vill jag minnas att idolerna hette Sweet, KISS och Queen. Jaså, ni känner till KISS? Det var kul att höra."
"Vad ville du bli när du var liten?"
"Större! Ha ha ha. Är inte det ett jätteroligt och originellt svar så säg! Menar ni vad jag ville jobba med? Aha. Jag ville bli sjuksyster, tigerdomptör eller journalist. Så fjantig och barnslig var jag. Vadå tigerdomptör liksom? Jag som inte ens gillar cirkus. Jag var visst knäpp även som barn."
"Vad har du för framtidsdrömmar?"
"Att överleva 2012 först och främst. Om inte jorden går under i år så drömmer jag om friska, lyckliga barn, att vår katt blir gammal och grå, att jag eller åtminstone mina händer och ben slutar åldras, att jag får ett fast jobb (helst inte ett som har med tigrar att göra) och så förstås - om fred på jorden."

Tack för interjuven tant Mirre!


Dagens låt: I should be so lucky - Kylie Minogue.
Fick ett jättefint mejl från jobbet idag och om innehållet i det går i uppfyllelse blir en person i den här familjen överlycklig. Gissa vem.

W.A.O.W

Har inte hört nån säga ett endaste knäpp om filmen KRONJUVELERNA. Väldigt weird för jag tycker att del ett i tv-serien var fantastisk på alla sätt och vis. Hade den inte lite Tim Burton över sig?
Imorgon klockan 21 vet jag precis vad jag sysslar med.

Kom igen - hjälp till nu!

Okej - ni får faktiskt hålla tummarna för mig.
Behöver bland annat hjälp med följande:
1. Att jag kan jobba på trafikredaktionen även det här året. Håll tummarna för det. Hårt. Visst är det där med facket bra och visst är det fint att det finns lagar och regler - men just nu stör jag mig på LAS. Vad händer om jag plötsligt är där vid gränsen för att bli inlasad? Jo, då får jag gå. Vad himla bra! Om man är en som ställer upp och visar att man vill jobba och KAN jobbet. Nämen då inträder plötsligt LAS och pekar med hela handen. UUUUT! Schas! Försvinn! För SR-koncernen vill såklart inte anställa så länge det finns tusen andra som kan tänka sig att vikariera lite hipp som happ. Fint. Tack. Toppen, verkligen toppen LAS. (Ja, jag vet att några av er där ute knorrar nu och tänker att det är ju inte LAS' fel utan arbetsgivarens. Okej. Ni har säkert rätt.)
2. Att dvd-fjärrkontrollen hittas. Hur sjutton kan den bara försvinna? Hur ska man nu kunna kolla på alla filmer vi gått och hyrt på bibblan? Visst. Jag KAN engelska men jag vill ha filmen textad på SVENSKA ändå. Så håll nu tummarna för att den kryper fram av sig själv här under kvällen.
3. Att veckan går rasande fort så det snart kan vara måndag igen för då är det...nu kommer ett magiskt ord....och det är inte Joe Laberos " lookie lookie" utan det magiska ordet är....skolstart!
Åh, vad skönt med skolstart! Vad ledig jag ska vara då. Äntligen, äntligen lugn och ro.

Det var väl typ det. Inte allt för jobbigt, va? Fast nu när du ändå håller på så kan du väl även hålla tummarna för att bonaden jag köpte för dyra pengar och nyss la ut på Tradera betalar sig bra. Ska vi säga minst 500 spänn? Håll tummarna!

Sminkat är väl fint?

Jag har alltid varit en pojkflicka. När jag var liten trodde alla att jag var en liten kille på grund av mitt kortklippta hår och på somrarna när vi bodde flera månader på landet så levde killen inom mig verkligen upp. Jag älskade att sjava runt i gummistövlar och bonniga, stora kläder som jag knyckte av farsan. Det hår som då vuxit ut och blivit det långa håret var alltid fullt av tovor och gräs. Jag hoppade i lera, kobajs/kiss och hö och när jag klappade kattungar och sedan upptäckte att min tröja var full av småkryp, kanske löss? så ryckte jag bara på axlarna och gillade läget. Jag snickrade, målade, högg ved, letade efter grodor vid vattenkällan i skogen och så rejsade jag med min cykel. Moped körde jag långt innan jag fyllde femton. På landet hängde jag uteslutande med killar. Jag var i mitt rätta element. Verkligen.

På högstadiet förändrades det mesta. Plötsligt upptäckte jag att tjejer skulle vara allt annat än toviga och lagårdsstinkande. De skulle ju vara tilldragande och söta med coola kläder och jag var allt utom just det. Så i sjuan började jag sminka mig. I nian sminkade jag mig lite mer och efter att jag gått ut gymnasiet så sminkade jag mig MYCKET mer. Jag hade vitt puder i ansiktet, rouge, svart kajal samtidigt som ljusblå kajal och så lite tjock, kletig mascara på det.
"Varför målar du dig så mycket?" frågade en av mina töntiga tjejpolare en kväll på krogen.
Jag kommer inte ihåg vad jag svarade men jag blev riktigt förnärmad vill jag minnas. Det hade väl för fan inte hon med att göra! Tönt!

Den där pojkflickan som var jag har jag numera effektivt motat undan. Hon/han har fått stå tillbaka. Numera går jag helst inte ut alls utan smink i nyllet och jag vet - det bottnar så klart i att man tycker att man inte duger. Utan smink känner jag mig som Maria Montazami gör utan sitt läppstift. Exposed.
Så när jag stod i tvättstugan nu i morse utan smink och kassören i föreningen dundrade in kändes det nästan som om jag stod där i tvättstugan utan en tråd på kroppen.
Vansinnigt dumt. Men tyvärr sant.

Så är det att vara jag. Hur är det att vara du?

Stora Ivanhoe-dagen

Det är nyårsdagen och ute är det mörkt och kallt. När vi kom hem från nyårsfirandet inatt så satt ingen Mats på trappen. Överallt smällde och exploderade det och han, älsklingskatten, måste ju varit fullkomligt livrädd och undrat över vad fan det var frågan om liksom? Harmageddon?
Vi gick och la oss och som vanligt fick man somna med hjärtat fladdrande i bröstet. Tänk om han?
Nu hade han inte dött inatt heller för klockan kvart över sju när jag vaknade så satt han snällt utanför dörren som om ingenting. Han mjauade ett slags avmätt hallå och så spatserade han helt blasé förbi mig ut till det viktigaste och käraste i hans liv. Matskålen. Fin kille det.

Och sedan inleddes 2012 med ett annat slags underjordisk stämning. Lagom till frukost så rullar Skägget upp rullgardinen på ett nytt, våldsamt och lite speciellt sätt så att två prydnadssaker häpet ramlar i golvet. Den ena är en konformad julljuslampa och den andra saken är en vit porslinshand från Erikshjälpen som jag stolt inhandlade för knappt en månad sedan (ni vet en sån där asball/fiffig hand som även finns i svart och som man kan hänga smycken på) och handen har den dåliga smaken att ramla rakt ned på en nylackad kåpa till HD:n och samtidigt tappa lillfingret varpå Skägget blir totalt VANSINNIG och så var den frukoststämningen förstörd.

Efter frukosten ska jag duscha. Nu klarar jag tydligen inte av att bara "stå och duscha" i all enkelhet. Det går bara inte. Min blick faller på avloppet och medans duschen strilar så sätter jag mig ned på huk och lyfter upp avloppsbrunnslocket och efter lite rotande UTAN HANDSKAR eller annan skyddsutrustning så får jag upp startkapitalet till en peruk i storleksordningen Amy Winehouse's hår. U S C H!!

När jag sedan ska borsta tänderna så råkar jag av misstag titta ned i DET avloppet och det är då jag får den ofantligt dumma idén att rensa avloppet. Själv. Annars brukar ju Skägget göra det men eftersom han redan haft ett vulkanutbrott så tänker jag som så att detta - det gör jag själv. För det måste ju vara jättelätt ju. Som sagt var.
Med facit i hand kan jag säga att på den sista punkten där hade jag fel. Avloppsrör är lätta att få isär och att rensa ut svarta smutsslamsor är väl inget men att sen få dit skiten korrekt igen....det är en annan femma det. Efter tre misslyckade försök med forsande, stinkande avloppsvatten rakt ut på golvet, på min morgonrock och på min nyduschade nyss så välluktande lekamen ger jag upp. Jag erkänner. Jag är sämpig på det här med VVS.
Fast spela roll - jag har väl ändå aldrig haft en tanke på att syssla med rörmokeri. Eller?

Dagens låt: I choose you - Amanda Jensen.
Om man skulle ta och titta på Ivanhoe idag då? I år kanske han äntligen, äntligen tar sitt lilla förnuft till fånga och väljer den mörka, vackra tjejen istället för den där dumstirrande ljusa fjompan.