Barbie festar loss!

Min granne är en ung, blond docksöt tjej i tjugoårsåldern. När hon tog studenten så hamnade hon på JP:s första sida eftersom att hon haft "en tanke/idé om att komma till balen som BARBIE". Hennes stackars kille fick förstås försöka likna Ken så gott han nu kunde.
Student-Barbie bor tyvärr i en etta alldeles intill mitt huvud. Min säng står vägg i vägg med hennes dockvardagsrum. Det är inget bra upplägg. Natt-Barbie tittar på teve sent på nätterna och trots att hon är så ung så verkar hon höra ganska dåligt eftersom volymen verkar vara inställd på "88-årig pensionär med extremt nedsatt hörsel." Kanske har hon hårspray med glitter som letat sig in i hennes hörselgångar och täppt till, vad vet jag.
Idag började jag jobba klockan 05.30. Det innebär att min klocka ska ringa kl.04.50. Nu hade jag då verkligen inte behövts ställa klockan eftersom att Einstein-Barbie plötsligt fick en ny smart idé om att HON kanske skulle kunna stå för väckandet. Jodå.
Strax innan klockan tre i natt så startade efterfesten med stort rosa E. Jag som annars vaknar av möss som tassar förbi utanför på gatan vaknade förstås med buller och bång när Party-Barbies stereo dundrade igång på 225 decibel. Det ena pojkbandet efter det andra avlöste varandra och jag låg och tryckte kuddarna så gott jag kunde över mina mörbultade, trötta öron. Det hjälpte inte alls. Är man en irriterad gammal kärring som totalt glömt bort hur det är att vara ung så är man.
Så fort jag kom till jobbet så ringde jag på Eftersläckning-Barbies telefon och väckte henne ur sina rosa drömmar om små ulliga moln, fladdrande fjärilar, enhörningar i motljus och prinsar på vita havremopeder.
Hämnden är ljuv.

Dagens låt: Back for good - Take That.
Innan Hat-Barbie flyttade in så bodde vi istället granne med en gammal tant som säkert inte var så gammal men som ändå såg ut som en gammal tant. Den här tanttanten hostade inte ens inomhus. Jag saknar henne. Kom tillbaka! För gott!