Summa sidvisningar

onsdag 18 januari 2012

Jag ska bli nye Joe Labero

Finns det något som imponerar mer på en än en duktig trollkarl? Och finns det något annat än fiffiga, helt oförklarliga, trolleritricks som gör att man känner sig som en helt urblåst idiot? Ja, det gör det förstås, men nu vill jag berätta om hur det går till på min retliga arbetsplats ibland.
Man går in i studion intill, K7 heter den tror jag, och där står man med resten av gänget och väntar på sin tur för att berätta livsviktiga saker som att "det är lugnt ute på vägarna den här morgonen."

Alldeles nyss händer följande: Innan den gröna lampan tänds och man är i sändning tar den ena programledaren fram sina händer framför näsan på mig och trollar bort och tillbaka sin ring med några hastiga handrörelser.
"En gång till!" tjatar jag med papegojliknande röst. "Bara EN gång till!"
Trots att jag står en decimeter från själva trollkarlen/programledaren ser jag inte hur fasen han bär sig åt. Irriterande för att inte säga, jäkligt irriterande, att inte fatta tricket!
MEN, och nu kommer det fina i den här bloggerskans kråksång, han avslöjar faktiskt hur han gör. HA! Fatta vad jag ska hem och öva nu. Är det nån som har ett partytrick framöver så är det jag.
Carl-Einar, Joe och allt vad ni heter. SE UPP!

Dagens låt: Let's work together - Canned heat.
Åh, vad sabla skönt det är att vara igång och jobba igen. Det är rena rama semestern jämfört med att gå hemma. Är jag hemma så ser jag bara hur skitiga fönstren är, att blommorna måste vattnas/duschas, att garderoberna bågnar av kläder som ingen använder, att det är dammigt, att diskbänken måste putsas och toan med! För bövelen!
Här på radion är det skitlångt till närmsta diskbänk och trots att jag ser att det är dammigt på våra skrivbord så bara rycker jag på axlarna och tänker den fina tanken att "det får någon annan som har betalt för det faktiskt göra".
Jag = en arbetsgivares våta dröm?

Inga kommentarer: